...här sitter du och smular

Jag gick och la mig vid ett, halv två igår och var ganska så trött. Tänkte att jag kommer nog somna rätt fort, inte tänka på att Pat inte är hemma, han kommer snaaart. Låg där och vred och vände mig och lyssnade på vinden utanför som tycktes lyfta hela jäkla taket på huset och välta precis allting som vi varit dumma nog att ställa på altanen. Vid två så hör jag hur nyckeln vrids om i låset och Pat som tassar omkring i vardagsrummet. 
Eftersom jag inte sover ännu så går jag ju upp för att höra hur han haft det, så jag går in på toan och möts där av en leende Pat som sitter på toastolen och ser så där lagom i gasen ut. 

Han var glad och lite tipsy och otroligt pratglad, ville berätta varenda liten detalj. Han såg så söt ut att jag inte hade hjärta att avbryta han direkt så jag lät han hållas en ganska bra stund, men tillslut måste jag ju få karln att hajja att jag ska upp och jobba om fem timmar, kom och lägg dig nu
Det är konstigt det där, men så fort han la sig bredvid mig i sängen, så fort han var hemma igen så somnade jag på två röda. 


Hon börjar blir så stor min lilla tjej, om bara tre veckor fyller hon ett år. Ett helt år! Hon har inte riktigt börjat krypa ännu men hon ålar och hasar sig fram i en faktiskt ganska imponerande hastighet och har väl gjort det i någon vecka. Ibland blir det ett krypsteg eller två, men så lägger hon sig ner igen på magen.
En grej jag tycker är så häftig är att hon sätter sig upp från liggande utan nåt problem alls. Det ser überlätt ut och hon får en sån där överlägsen min varje gång hon gör det, som för att säga "Äh, men det där var väl inget..." Hehe mammas tjej. ;-)

En natt när vi skulle somna, klockan var väl runt två tiden och vi låg och pratade i sängen. Då hör vi hur hon börjar böka i sin spjälsäng och vi blir tysta som två möss. Så rätt var det är så sätter hon sig upp i sängen och bara sitter där och tittar runt, gäspar lite, tittar lite förstrött på sina fötter. Jag ser att hon inte har någon napp i munnen och tänker att det kanske var därför hon vaknade, så jag sträcker försiktigt in min arm emellan spjälorna för att sakta räcka henne nappen. Hon tittar snopet på min arm, tar nappen och stoppar den i munnen, och sekunden senare sover hon - sittande. Hahahaha... Älskade lilla hjärta! 

Idag berättade Pat att han hade ropat på henne när han var i hallen och hon var i vardagsrummet. Då hade hon svarat med "paa paa" Naw! Det är ju såna här grejer jag hatar att jag missar, jag önskar att det skulle gå lite fortare att vänja sig...




Ordet är ditt

Ordet är ditt:

Du heter?
Vill du att jag kommer ihåg dig?

E-postadress: (bara jag som ser den!)

Har du en blogg?

Vad har du på hjärtat då?

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...