Midsommar och ungar på Grönan
Ååååh härliga underbara sommar! Som vi har väntat! Så otroligt skönt väder det är ute nu, man kan grilla mest varje dag, bada och ha picknickar... Ah, äntligen!
Det konstiga är att jag tog inte ett endaste kort på hela dagen! Det är nog första gången som jag inte har ett kort på midsommarn. Det känns lite tråkigt, jag vet inte varför jag inte tog några kort.
Hade jag tagit kort, och om jag hade fått, så hade jag absolut plåtat huset där vi var. Alltså familjen Werners hus. Jag har nog aldrig varit i ett finare hus..! Eller vackert är bättre ord... Liksom, otroligt... Ballt och eget. Jag menar inte finare som i tjusigt, det här är liksom mera en känsla av att det är ett skönt hem. Några bor där, en lycklig familj med schysst smak. Haha! Allting är sådär lantligt romantiskt med lagom slitna detaljer och möbler, ingenting massproducerat där inte. Allt är genuint och handsnickrat, inget fanér eller ihåligt.
Och så deras sovrum sen... Ja, jag skulle kunna skriva hela inlägget om bara deras hus faktiskt. Men det tänker jag inte göra, ni får helt enkelt bara nöja er med detta och lita på att jag har rätt. ;)
I söndags så var det jättefint väder så vi bestämde oss för att åka till Gröna Lund. Det var många år sedan jag var där sist, och Pat har aldrig varit där. Istället för åkband så köpte vi kuponger till barnen eftersom vi tänkte att det är ju typ ändå bara barnen som vill åka. Då hade vi inte räknat med min barnsliga ådra, det ryckte i mig vid varje åkattraktion vi såg! Som tur är så var Riley för liten för att få åka Vilda musen själv utan vuxet sällskap, så jag "offrade" mig och hängde på. Haha Pat sa att man hade hört mig över hela Grönan när jag satt och vrålade där uppe i skyn! ;)
Vi har haft fullt upp mest hela tiden, vi hämtade barnen i torsdags och samma dag fick vi ett par vänner från Tidaholm på besök och de stannade till i måndags. De i sin tur har tre barn så det var fullt hus här hemma minst sagt. Vi firade midsommar ihop och först käkade vi lunch här hemma och sen drog vi ner mot midsommarstången där vi mötte upp resten av gänget. Vi firade hemma hos Werner som numera får räknas som en tradition.
Det konstiga är att jag tog inte ett endaste kort på hela dagen! Det är nog första gången som jag inte har ett kort på midsommarn. Det känns lite tråkigt, jag vet inte varför jag inte tog några kort.
Hade jag tagit kort, och om jag hade fått, så hade jag absolut plåtat huset där vi var. Alltså familjen Werners hus. Jag har nog aldrig varit i ett finare hus..! Eller vackert är bättre ord... Liksom, otroligt... Ballt och eget. Jag menar inte finare som i tjusigt, det här är liksom mera en känsla av att det är ett skönt hem. Några bor där, en lycklig familj med schysst smak. Haha! Allting är sådär lantligt romantiskt med lagom slitna detaljer och möbler, ingenting massproducerat där inte. Allt är genuint och handsnickrat, inget fanér eller ihåligt.
Och så deras sovrum sen... Ja, jag skulle kunna skriva hela inlägget om bara deras hus faktiskt. Men det tänker jag inte göra, ni får helt enkelt bara nöja er med detta och lita på att jag har rätt. ;)
I söndags så var det jättefint väder så vi bestämde oss för att åka till Gröna Lund. Det var många år sedan jag var där sist, och Pat har aldrig varit där. Istället för åkband så köpte vi kuponger till barnen eftersom vi tänkte att det är ju typ ändå bara barnen som vill åka. Då hade vi inte räknat med min barnsliga ådra, det ryckte i mig vid varje åkattraktion vi såg! Som tur är så var Riley för liten för att få åka Vilda musen själv utan vuxet sällskap, så jag "offrade" mig och hängde på. Haha Pat sa att man hade hört mig över hela Grönan när jag satt och vrålade där uppe i skyn! ;)
Det är när man har barnasinnet kvar som man får det så här roligt!
Blir du lös av dina tänder?
Vi sov ju hos mormorn och morfarn natten till idag till deras stora förtjusning, de fick rå om Fifi en hel kväll! Pat hade ju spelning och jag hade ingen lust att sitta själv hemma och glo. Men usch vad jobbigt det var att få lillfis att sova, hon somnade inte förrän vid 23 tiden av total utmattning. Då hade jag försökt söva henne från 20 tiden ungefär då hon brukar sova.
Sen kunde ju förstås inte jag heller sova nattuggla som jag är, men eftersom att jag fått den genen av min pappa så hade jag ju denna gång sällskap framför tvn. Trevligt! Sen vaknar skrutt vid 6 för en första flaska och brukar därefter somna om för att sova till 8 ungefär. Men inte nu inte, nähää då. Här vaknar vi klockan 6 och är skitglad och pigg och sitter och spanar efter mormor och morfar.
iv style="text-align: left;">Hursomhelst, det var en som hade filmat hela spelningen så jag fick kolla på det nu när han kom hem. Jag vet att jag antagligen är lite opartisk och så... Men herrejävlar vad de är bra. De e faktiskt riktigt bra! Det är röj i det de spelar, vilket är då -70, -80 och -90 tals rock för den som undrar. Lite glamrock liksom, stort hår, leopard tights och skinnvästar typ. Nu har ju Pat inte många hårstrån på huvvet så tills nästa gig måste han greja en peruk, men det gjorde ingenting.
Om jag får för Pat så ska jag lägga upp en videosnutt här på bloggen lite senare när de har redigerat ner den en-timmas långa filmen till några småsnuttar av det bästa. Tills dess får ni njuta av bilderna på hans schyssta utstyrsel som vi har jobbat på nu i två veckor (ja, chapsen dårå, det andra kunde man ju köpa färdigt)!
Haha, jag sa åt Pat att hoppa upp i soffan och göra en liten enmans-show för mig, och snäll som han är så fick jag som jag ville! De där chapsen sydde vi från ett par gamla brallor jag hade som jag inte ville ha kvar och de blev verkligen skitbra. Färgade de svarta och klippte bort hela grenen.
Han hade zebra randiga tights under och en nätbrynja över. Och jag som i ärlighetens namn tyckte att Pat bara tjatade och tjatade om all denna utstyrsel, faktiskt har börjat tycka det är riktigt roligt att kolla in möjliga scen kläder. Det är nästan så att jag tycker det skulle va kul att gå och botanisera på någon Myrorna butik och hitta grejer man kan sy och färga om!
Nu ska jag krypa upp bredvid min karl och glo lite på tv. Mys! Och som avslutning kan jag bjussa på en idol bild på min läckre hane! ;-)
Sen kunde ju förstås inte jag heller sova nattuggla som jag är, men eftersom att jag fått den genen av min pappa så hade jag ju denna gång sällskap framför tvn. Trevligt! Sen vaknar skrutt vid 6 för en första flaska och brukar därefter somna om för att sova till 8 ungefär. Men inte nu inte, nähää då. Här vaknar vi klockan 6 och är skitglad och pigg och sitter och spanar efter mormor och morfar.
Fast det gick bra ändå, hon var ju som tur är på glatt humör.
Sova? Är inte det lite överskattat tror du?
Förresten så kan jag ju säga att det där med att de ska bli lösa i magen för att det är tänder på gång är ren BS. Det visade sig att vi har gett henne för mycket fullkornsvälling, hennes mage är inte riktigt redo för så mycket fullkorn ännu så jag fick rådet att gå tillbaka till den milda vällingen för 6-månaders. Och hittills har hon fått sammanlagt fem flaskor av det och hon mår så mycket bättre redan! Fan va skönt.
Sen åkte jag för att plocka upp Pat som varit och hämtat ungarna. Han sov över hos gitarristen i bandet så att han skulle slippa åka ända hit ut efter spelningen, eftersom han behöver gå upp vid 4.30 på mornarna.
Om jag får för Pat så ska jag lägga upp en videosnutt här på bloggen lite senare när de har redigerat ner den en-timmas långa filmen till några småsnuttar av det bästa. Tills dess får ni njuta av bilderna på hans schyssta utstyrsel som vi har jobbat på nu i två veckor (ja, chapsen dårå, det andra kunde man ju köpa färdigt)!
Haha, jag sa åt Pat att hoppa upp i soffan och göra en liten enmans-show för mig, och snäll som han är så fick jag som jag ville! De där chapsen sydde vi från ett par gamla brallor jag hade som jag inte ville ha kvar och de blev verkligen skitbra. Färgade de svarta och klippte bort hela grenen.
Han hade zebra randiga tights under och en nätbrynja över. Och jag som i ärlighetens namn tyckte att Pat bara tjatade och tjatade om all denna utstyrsel, faktiskt har börjat tycka det är riktigt roligt att kolla in möjliga scen kläder. Det är nästan så att jag tycker det skulle va kul att gå och botanisera på någon Myrorna butik och hitta grejer man kan sy och färga om!
Nu ska jag krypa upp bredvid min karl och glo lite på tv. Mys! Och som avslutning kan jag bjussa på en idol bild på min läckre hane! ;-)
Rockänka
Vi ska snart iväg till BVC för att väga och mäta Fifi. Det ska bli rikigt intressant att se hur mycket hon väger nu! Hon har verkligen blivit mycket tyngre, man känner det när man ska bära henne i babyskyddet. Knappt så man kommer upp för en liten trappavsats ju. Eller jo det är klart man gör, men det är mycket tyngre nu det kan göra riktigt ont i armen efter ett tag.
Samtidigt som hennes lilla buddha mage har nästan försvunnit nu efter alla nr.2-blöjor hon gjort den senaste veckan. Det beror antagligen på att tänderna är på väg, de säger det i alla fall, de som kan. De som kan?
Som nu tex här på morgonen, två rejäla paket kom levererade i bak innan klockan ens slagit 8.30. Det är fan inte en dålig bedrift!
Ikväll blir jag gräsänka. Eller heter det nåt annat då som typ rockänka? när ens karl inte är iväg för att spela nån tråkig jäkla sport, utan är iväg för att ha en spelning? Oooh jag önskar så att jag kunde vara med på spelningen! Vi har hållit på och fixat med hans scenkläder i två veckor nu och igår gjorde han en minishow för mig här ståendes i soffan, och det vart riktigt bra faktiskt!
Bilder kommer senare!
Nu måste jag iväg till BVC.
Heppåre!
Samtidigt som hennes lilla buddha mage har nästan försvunnit nu efter alla nr.2-blöjor hon gjort den senaste veckan. Det beror antagligen på att tänderna är på väg, de säger det i alla fall, de som kan. De som kan?
Som nu tex här på morgonen, två rejäla paket kom levererade i bak innan klockan ens slagit 8.30. Det är fan inte en dålig bedrift!
Ikväll blir jag gräsänka. Eller heter det nåt annat då som typ rockänka? när ens karl inte är iväg för att spela nån tråkig jäkla sport, utan är iväg för att ha en spelning? Oooh jag önskar så att jag kunde vara med på spelningen! Vi har hållit på och fixat med hans scenkläder i två veckor nu och igår gjorde han en minishow för mig här ståendes i soffan, och det vart riktigt bra faktiskt!
Bilder kommer senare!
Nu måste jag iväg till BVC.
Heppåre!
Det oundvikliga
Häromdagen mötte Fifi och jag upp Pat som kom från jobbet, vi skulle in en sväng på jobbet för att kolla om vi sålde klorin. Det verkar ju vara utdött överallt ju, de har bara nån annan blå flaska som ser likadan ut men som inte bleker nånting. Och eftersom att vi ska just bleka så är det klorin som vi behöver.
Jag mötte min chef där och vi stod och småpratade lite, han kommenterade hur stor Fifi har blivit och allt det där vanliga man säger när man träffar någon man inte träffar varje dag. Så frågade han mig om jag längtar tillbaka till jobbet nu när jag varit mammaledig i snart 10 månader. Och jag tänkte efter så det knakade för att inte säga nåt "olämpligt"... Men så bara kände jag att, ja fan det ska faktiskt bli rätt skönt att komma tillbaka..! Det känns helt vansinnigt - jag är lite less på att bara gå hemma. Jag vill möta andra människor. Andravuxna människor, prata om vardagliga saker.
Jag ser inte alls fram emot att behöva lämna ifrån mig det allra finaste jag har, att pussa henne hej då och sen gå iväg för att vara iväg från henne i drygt tio timmar. Pat kommer att vara hemma med henne fram till att hon börjar hos dagmamma i slutet på september, men sen när hon börjar där så kommer det vara jag som lämnar henne och Pat som hämtar henne. Och eftersom min arbetsdag inte slutar förrän vid 18 eller 19, så kommer jag alltså att missa henne så gott som varje kväll då hon brukar sova vid åtta tiden. Och att missa alla "det första -". Usch, jag ser verkligen inte fram emot det.
Jag mötte min chef där och vi stod och småpratade lite, han kommenterade hur stor Fifi har blivit och allt det där vanliga man säger när man träffar någon man inte träffar varje dag. Så frågade han mig om jag längtar tillbaka till jobbet nu när jag varit mammaledig i snart 10 månader. Och jag tänkte efter så det knakade för att inte säga nåt "olämpligt"... Men så bara kände jag att, ja fan det ska faktiskt bli rätt skönt att komma tillbaka..! Det känns helt vansinnigt - jag är lite less på att bara gå hemma. Jag vill möta andra människor. Andravuxna människor, prata om vardagliga saker.
Jag ser inte alls fram emot att behöva lämna ifrån mig det allra finaste jag har, att pussa henne hej då och sen gå iväg för att vara iväg från henne i drygt tio timmar. Pat kommer att vara hemma med henne fram till att hon börjar hos dagmamma i slutet på september, men sen när hon börjar där så kommer det vara jag som lämnar henne och Pat som hämtar henne. Och eftersom min arbetsdag inte slutar förrän vid 18 eller 19, så kommer jag alltså att missa henne så gott som varje kväll då hon brukar sova vid åtta tiden. Och att missa alla "det första -". Usch, jag ser verkligen inte fram emot det.
Men samtidigt, så börjar jag bli så vansinnigt uttråkad här hemma att jag blir tokig snart! Jag gör ju fan inget annat än att städa, tvätta, plocka i och ur diskmaskinen, läsa tidningen, dricka kaffe och röka. Eller ja, förutom att ta hand om mitt barn såklart. ;)
Jag antar, hoppas, att detta är kroppens sätt att förbereda mig för dagen D.
Jag antar, hoppas, att detta är kroppens sätt att förbereda mig för dagen D.
Hur ska man kunna lämna ifrån sig en sån här goding?
Nytt hem?
Idag var jag iväg och skulle kolla på en soffa och fåtölj som jag sett på blocket. Det var en sån där Chesterfield soffa som jag bara älskar! Och jätteröd. Perfekt! De skulle ha 5900:- för den, ännu mer perfekt!
När vi skulle provsitta den så liksom for den iväg nån meter sådär och både jag och pappa OOoh-ade liksom rakt ut samtidigt. Det var hjul under den, fråga mig inte varför. Hur många gånger per dag behöver man flytta på en soffa så pass att man behöver ha hjul på den? Jag kunde riktigt se framför mig hur ungarna har tävlingar, man springer och kastar sig i den och ser vem som kommer längst. Inte bara ungarna för den delen, jag skulle kunna tänka mig ett race eller två...
I alla fall.
När soffan stannat så kände man hur man liksom bara sakta sakta sjönk allt längre ner i den. Fjädrarna var ju tokslut. Det var så att knäna pekade upp i skyn liksom, en massa mellanrum mellan låren och soffkanten. Hmm... Inte jätteskönt. Plus att den var relativt sliten i skinnet, han sa själv att han hade varit dålig på att sköta om den med sån där skinn-smörj. Man kan säga att det syntes, tyvärr. Ett jävla lik var det skulle man kunna säga, jag skulle inte ens pröjsat 2000:- för den.
Men nu är vi i alla fall igång med att spekulera vilt i hur vi vill ha det här hemma, att sätta vår egen prägel. Det började ju med dörrarna, som förresten inte är klara ännu, och det vart en sån jäkla skillnad att vi fick blodad tand. Det blev så himla fint i hallen! Ser så mycket större ut, med hjälp av lite vit färg. Så underbart!
Eller ja, lite mer än bara lite vit färg är det ju iofs, först ska man tvätta skiten, slipa bort ojämnheter, lacka över kvistarna två gånger så att de inte lyser igenom, grundmåla en gång och sen färdigmåla två gånger. Puh! Men det är det fan värt.
Vi var iväg till IKEA i måndags och spanade runt lite, söp in lite inspiration. Handlade hatthylla/klädupphängare och lite krokar som ska få sitta på barnens egna hörnor. Och så handlade vi lite hyllor och annat krafs man (inte) behöver, så som det alltid blir när man åker dit.
Och så ska vi ju också måla väggarna i hallen, det blir ljusgrått. Nu är det någon slags lila flammig tapet som känns lite -90 tal typ, förövrigt samma som i vårat sovrum. Fast sovrummet får vänta ett tag, just nu är det hallen som gäller, sen vardagsrummet och sen blir det antagligen köket.
Det jobbiga är att allting tar sån himla tid när man samtidigt har en liten människa att ta hand om samtidigt. En som hemskt gärna vill vara med och titta på vad det är mamma och pappa gör egentligen, som gärna vill ta på precis allting och helst av allt smaka på det också. Men det går ju inte, så jag får snällt vänta tills Pat kommer hem från jobbet innan jag kan jobba nåt med dörrarna.
Fast det gör förstås inte så mycket, det är mycket roligare att leka titt-ut med Fifi!
Så jag ringde pappa och frågade om han ville hänga på, sagt och gjort vi åkte och kollade på soffan.
När vi skulle provsitta den så liksom for den iväg nån meter sådär och både jag och pappa OOoh-ade liksom rakt ut samtidigt. Det var hjul under den, fråga mig inte varför. Hur många gånger per dag behöver man flytta på en soffa så pass att man behöver ha hjul på den? Jag kunde riktigt se framför mig hur ungarna har tävlingar, man springer och kastar sig i den och ser vem som kommer längst. Inte bara ungarna för den delen, jag skulle kunna tänka mig ett race eller två...
I alla fall.
När soffan stannat så kände man hur man liksom bara sakta sakta sjönk allt längre ner i den. Fjädrarna var ju tokslut. Det var så att knäna pekade upp i skyn liksom, en massa mellanrum mellan låren och soffkanten. Hmm... Inte jätteskönt. Plus att den var relativt sliten i skinnet, han sa själv att han hade varit dålig på att sköta om den med sån där skinn-smörj. Man kan säga att det syntes, tyvärr. Ett jävla lik var det skulle man kunna säga, jag skulle inte ens pröjsat 2000:- för den.
Så jakten på en soffa fortsätter!
En sån här, fast röd.
Men nu är vi i alla fall igång med att spekulera vilt i hur vi vill ha det här hemma, att sätta vår egen prägel. Det började ju med dörrarna, som förresten inte är klara ännu, och det vart en sån jäkla skillnad att vi fick blodad tand. Det blev så himla fint i hallen! Ser så mycket större ut, med hjälp av lite vit färg. Så underbart!
Eller ja, lite mer än bara lite vit färg är det ju iofs, först ska man tvätta skiten, slipa bort ojämnheter, lacka över kvistarna två gånger så att de inte lyser igenom, grundmåla en gång och sen färdigmåla två gånger. Puh! Men det är det fan värt.
Lite skillnad va?
Vi var iväg till IKEA i måndags och spanade runt lite, söp in lite inspiration. Handlade hatthylla/klädupphängare och lite krokar som ska få sitta på barnens egna hörnor. Och så handlade vi lite hyllor och annat krafs man (inte) behöver, så som det alltid blir när man åker dit.
Och så ska vi ju också måla väggarna i hallen, det blir ljusgrått. Nu är det någon slags lila flammig tapet som känns lite -90 tal typ, förövrigt samma som i vårat sovrum. Fast sovrummet får vänta ett tag, just nu är det hallen som gäller, sen vardagsrummet och sen blir det antagligen köket.
Det jobbiga är att allting tar sån himla tid när man samtidigt har en liten människa att ta hand om samtidigt. En som hemskt gärna vill vara med och titta på vad det är mamma och pappa gör egentligen, som gärna vill ta på precis allting och helst av allt smaka på det också. Men det går ju inte, så jag får snällt vänta tills Pat kommer hem från jobbet innan jag kan jobba nåt med dörrarna.
Fast det gör förstås inte så mycket, det är mycket roligare att leka titt-ut med Fifi!
Börja om från början
Detta inlägg kanske borde ha kommit innan det senaste, men skitsamma.
Jag har tagit upp en gammal blogg (som du kanske ser), de gamla inläggen är från tiden vi bodde i Göteborg. Och nu bor vi ju inte där längre! *taa damm!*
Men jag orkar inte rensa bort dom så de får va kvar. Dessutom är det lite kul att kolla på gamla bilder, ungarna var så små, så små.
Hur som!
Nu är nu.
Jag har en ny hobby
För ett tag sen satt jag med två kompisar och diskuterade detta med städning efter att hon ursäktat sig över att det var så stökigt hemma hos henne. Jag trodde faktiskt att hon skojade lite med oss först. Liksom hallå, vart nånstans då'rå menar du att det är rörigt? Hennes hem är alltid sådär glansigt rent, man kan lätt käka en omelett direkt från hennes golv. Köksstolarna står sådär prydligt på sin plats när de inte används, ja ni vet.
Det visade sig att hon damsuger tre gånger om dagen. Tre gånger. Per dag. En gång på morgonen innan hon sticker till jobbet, sen när hon kommer hem och medan middagen blir klar, och sen en sista gång när ungarna gått och lagt sig. Vad den andra kompisen sa kommer jag inte ihåg, men jag minns att jag kände mig klart utanför.
Här hemma är vi glada om dammsugaren kommer fram varannan vecka.
De sa att jag nog kommer att ändra mig så fort Fifi börjar krypa runt och ska smaka på allting, och jag tänkte att jomen tjenare att jag tänker dammsuga oftare. Finns det något tråkigare?
Men så har jag märkt en tendens hos mig själv den sista tiden. Jag plockar fram dammsugaren allt oftare. Jag har t.o.m. moppat golvet nu tre gånger med med en dags mellanrum! Jävlar. Hur kunde detta ske? Har jag drabbats av hemmafru-sjukan?
Jag blev så glad att jag av bara farten plockade blommor och ställde fram. :)
