I våran familj så sover vi alltid kvar på julaftonskvällen till juldagen. Det för att man ska kunna slappna av, sitta uppe och prata halva natten, ta sig en rackare eller två utan att behöva känna att man ska köra hem snart. Det är skönt tycker jag, det blir avslappnat och ledigt och den som ska sova över har med sig även myskläder så man kan sitta där framför brasan å tugga på julskinke-knäckemackor fram på småtimmarna.

Men så i år så kände jag att ungarna säkert skulle uppskatta om vi vaknade upp hos mamma och pappa på julaftonsmorgonen istället. Ha en lite sådär magisk dag, hela dan. Och det tyckte mamma med lät som en bra idé, så vi packade in oss i bilen och körde över lagom till middagen dagen innan.

De bor ganska så litet så när man ska sova över där är man förpassad till vardagsrummet, men det funkar riktigt bra ändå. Tillfället till ära så hade de köpt en ny bäddmadrass, en sån där uppblåsbar som är stor som en dubbelsäng. Underbart tyckte vi eftersom den förra de hade måste haft pyspunka för man vaknade varje morgon mer eller mindre på golvet och ont i varenda centimeter på kroppen. Fifi ville sova mellan mormorn och morfarn och vi kom fram till att det skulle vara lättare om jag och Corey sov på den stora uppblåsbara madrassen medan Pat tog den ena soffan.

Jag bara måste sova för mig själv när jag sover, jag hatar att ligga klibbad mot någon annan och inte kunna röra mig. Så jag vänder alltid ryggen till så att jag kan sträcka ut armar och ben så mycket jag vill.
Jag måste ha slumrat till nån timma eller så för jag vaknar till av att Corey ligger slickad mot min rygg och hur jag än försöker röra mig tyst så går det inte för madrassen knarrar nåt helt vansinnigt. Och så tänker jag att det var ju märkligt att han rullar in mot mig hela tiden, hade vi inte blåst upp madrassen ganska så hårt?
Han fortsätter att rulla in mot mig och tillslut måste jag ju inse - denna pyser också ut luft. Fan.

Hursomhelst, när det är nästan morgon så ligger jag ju mycket riktigt mer eller mindre på golvet och det är omöjligt att få Corey ligga still på sin plats, han rullar in mot mig som om vi vore två magneter. Det är ju förvisso ändå jävligt gosigt att ha ens lilla barn bredvid en sådär, vilket ju är tur för annars hade mitt humör nog inte varit så pass bra som det ändå var med tanke på den lilla sömn jag fick den natten.

Det blåser och regnar ute nåt helt vansinnigt, inte någon julfeeling där inte så vi höll oss inne hela dagen förutom en liten promenad som jag tog med Fifi på innan vi alla skulle riskera en mildare sinnesförvirring på grund av hennes överskottsenergi som hon hade stackarn.
Medan Fifi och Corey satt som klistrade framför Kalle och hans vänner som gick på tvn så smög Pat ut och klädde på sig tomtedräkten.

När då tomten kliver innanför dörren så var succen ett faktum, ungarna såg ut som två fågelholkar. Corey började visserligen att gråta men lite sånt får man räkna med, haha. Det tillhör ju nästan tycker jag.
Fifi vägrade att hälsa på tomten och det var knappt så hon vågade titta på honom. Efter att hon kom upp i min famn och sett att jag både kramat om och hälsat på honom så gick det väl lite bättre, men så fort tomten plockade upp första paketet så var blygseln som bortblåst!

Ja Pat gjorde succé som tomte i år till hans stora lättnad. Förra gången han var tomte så hade vi Elora och Riley hos oss och de såg på en gång att det var Pat. De är ju lite äldre än Fifi och Corey, och Pat har ju av förklarliga skäl en dialekt som inte är så lätt att dölja så de röjde Hemligheten med en gång och Pat blev skitbesviken.
Den här gången så körde han på en internationell tomte som pratar engelska och eftersom Fifi är tvåspråkig så reagerade hon inte ens på det. Det var lika naturligt som om det hade varit en svensk tomte.

Sen följde paketöppning och en massa provande av kläder, lekande med leksaker och "oh!'ande" och skrattande. Precis som det ska vara. Fifi som går omkring och sjunger mest hela tiden, fick ett mikrofonstativ som hon bara älskar. Hon körde hela sin repetoar med Lille katt, Ekkorn satt i granen, En kulen natt, Tippe tippe tipptapp, Lilla snigel osv. till allas vår förtjusning. Herrejävlar vad sött det låter!

Ja, en riktigt härlig julafton. Avslappnad, lugn och mysig.