Jamen ja glömde ju att berätta!

Tanden. Den förra tanden.

Den är död och begraven nu, har återvänt ner till helvetet där den hör hemma. 

Var var jag sist? 
Här först, sen här, och till sist här. 
Jo, tisdags... Ja det vart bara värre och värre efter att de hade borrat upp tanden och låtit den vara öppen. Inga tabletter hjälpte - och tro mig, jag knaprade i mig tabletter som aldrig förr. Man ska ju inte ta fler än typ 4 alvedon, 3 Ipren, 3 Citodon osv, om dagen. Och ungefär varannan till var tredje timma så tog jag två eller tre tabletter av Alvedon, Ipren, Citodon, Voltaren och nåt annat piller från Irland (kuckilurpiller som inte får säljas i Sverige) som brukar göra underverk när inget annat hjälper. Läste på förpackningarna att man kan få allvarliga leverskador om man överskrider högsta tillåtna antal, men det sket jag blanka fan i. 

Så jag gick vaken större delen av natten, vankade av och an, käkade piller, stod upp och glodde på tv och spelade Bubble Blast på mobilen för att försöka skingra tankarna. Så då dagen efter hade jag en tid klockan 13 då vi hade bestämt sen innan att antingen fyller vi igen tanden, eller om det inte blivit bättre så dras den. 

Och den drogs.

Och drogs...

...och drogs...

I en timma och 20 minuter så jobbade tandläkaren med att försöka få ut tanden. En väldigt viktig detalj i sammanhanget var att bedövningen hade inte tagit ordentligt pga infektionen i tandroten. Jag fick fyra bedövningar, varav en var lokalbedövning som hon stack ner emellan tandrötterna. Den hjälpte litegrann, men fortfarande gjorde det så jävla ont. Sjukt ont och jag grät och vred mig som en mask i stolen. 
I nästan 1½ timma. Tänk er det... Fy fan säger jag bara - JO jag föder hellre barn. För det är i varje fall en positiv smärta, det här var bara tortyr. 

Efter ett tag säger hon att vi måste dela på tanden, den lossnar så mycket enklare så. Jomen tjena, inte min jävla skittand iallafall. Skitsamma den kom ut till slut. Lycka! Det blev ett stygn i kinden, men det kändes som småpotatis i jämförelse. Jag var rödgråten, svullen och genomsvettig. Den snälla tandläkaren var orolig, skakad och så svettig att hennes skyddsglasögon hade immat igen. Hon sa att hon hoppades att jag aldrig skulle behöva gå igenom någon liknande igen, hon hoppades även att hon aldrig skulle behöva gå igenom något liknande igen. 

Fick utskrivet några smärtstillande tabletter (som inte hjälpte mycket alls, som vanligt) och åkte hem. 

På torsdagen så kändes det helt okej. Helt vansinnigt öm såklart, men det var ändå okej, tabletterna hjälpte en hel del. Men så mot kvällen så ville smärtan liksom inte lägga sig, och på fredagen likaså. 
På lördagen så vaknar jag med värre värk än dagen därpå och den vill inte ge med sig, inte alls. Inga tabletter hjälper och jag känner bara att jag orkar fan inget mer.
Tanden är ju borta, vad är detta?!

Så vi lämnar Fifi till hennes mormor och morfar och kör in till tandakuten inne i stan. Väl där så ser de att det är infekterat i såret, så de sköljer rent med koksalt och sen smetar på någon salva som skulle skynda på läkningen. Så fick jag penicillin mot infektionen, så nu jäklar ska det väl bli bra.  

Och ja, där är jag nu. Det var det sista (än så länge?) om den tanden. Det vart en dyr historia för en tand som inte längre finns... Jag vet inte än hur dyrt det kommer bli, men jag hade ju påbörjat en rotfyllning. Sen vart det utdragning och till sist ett akutbesök. 
Men framför allt, det vart en sjukt smärtsam historia..!