Digster?



Jag är med i nånting som heter Buzzador.
Det är en sajt där man får erbjudanden att testa olika varor, oftast helt gratis men det har även hänt att det är till kraftigt rabatterat pris. Det är himla kul faktiskt, för man får chansen att testa nånting innan det kommit ut till butikerna och sen ge respons till företaget det gäller om vad man tycker om produkten.
Villkoret är att man "buzzar" om grejen, det kan vara på föräldraträffar, på jobbet, på en middagsbjudning etc., och även att skriva om det på tex sin blogg (som jag gör nu) eller på facebook. Jag tar då emot åsikter som folk kan ha och vidarebefodrar dem till Buzzador.

Nu senast så är jag med i en kampanj där jag får prova Digster. Och jag vet inte riktigt... Jag tycker det är rätt krångligt. Jag får fan inte fram nån föreslagen spellista som de säger att man ska få? Jag har fyllt i allting, tror jag i alla fall. Men det kommer inte upp nån spellista för det. Hmm.

Det påminner lite om Spotify fast lite mer förenklat.
Om du är intresserad av att få ett gratis konto som är giltigt i 6 månader så ska du gå in här, klicka på "registrera dig" och sen skriva in buzzador som kampanjkod.


Skriv gärna tillbaka till mig och berätta vad du tycker!



Om du känner att du också vill få en massa balla gratiserbjudanden från Buzzador så kollar du här;

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Bilancia): https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-regstep1&lang=SE&refstr=Bilancia

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: http://www.buzzador.com?refstr=Bilancia&lang=SE



 


Pimp my ride

Måtte jag komma ihåg att homestyla vad-det-nu-är-jag-ska-sälja så här den dagen jag ska sälja nåt på blocket. Helvete vad roligt, detta är humor.

Tänk att ha mig som startsida..!

Kolla! Nu kan du göra den här sidan till din startsida om du vill! Och det vill du ju, såklart.

Kolla i spalten till höger, under min profilbild och "Sök i bloggen". Klicka på "Gör Bilancia till din startsida" så är det kirrat. Se så, gör't! Jag vet att du vill.


/eeeegooooo (gör jätte-hjärna-gesten med händerna runt huvudet)

En ny familjemedlem

Jag blir så förbannad när grejer inte funkar. Alltså döda ting, de ska liksom bara göra som jag säger. Det är det de är till för..! Som en dator tex.

Jag vågar inte tänka på hur länge jag satt igår kväll och försökte få igång mitt gamla åbäke till dator. Den har visserligen gjort sitt för länge sen, innan den lämnade fabriken egentligen, men det var allt vi hade råd med just då så det fick duga. Och vi här hemma är lite för att "varför köpa nytt när det gamla fungerar" mentaliteten, vilket visar sig bla i att vi fortfarande sitter och glor på en gammal hederlig tjock-tv om kvällarna. På 28 tum. Det ni!
Ibland är det en grön fläck uppe i det vänstra hörnet och det kan va lite jobbigt, men oftast funkar den finfint.

Men datorn dårå, den har levt sitt egna lilla liv den senaste tiden, startat när den själv velat osv. Men jag trodde nog faktiskt inte att den skulle lägga ner helt, att den bara skulle gå och dö sådär.
Men den var stendöd. Jag kan inte ens komma in litegrand liksom, inte hämta gamla foton heller vilket suger stenhårt har jag just insett. Alla bilder och filmer på ungarna från i somras... Jävla skit! Jävla jävla jävla skit.

Så idag var vi iväg och köpte en ny dator, en sån här:




Men va faan nurå?! Nu när jag sitter här o skriver så kan jag ju inte centrera själva bilden utan att hela texten också blir centrerad! Det har ju alltid gått förut, alltså centrera vissa delar. Vad gör jag för fel??

En helt vanlig okej dator, Toshiba Satellite 15.6, 4GB RAM och 500MB hårddisk . Som säkert vem som helst skulle tycka var helt vanlig och normal, inget speciellt alls. Men för mig, för oss är den rena rama himmelriket! Woo hooo!
(förutom det här med centrerandet nurå, det måste jag fan ta och fixa. Hjälp mig, hur gör man?!)


Nostalgitripp i böckernas värld

När min mormor dog så fick jag hennes vackra gamla brudkista som hon hade haft när hon gifte sig. Hon sa alltid medan hon levde att hon ville att jag skulle ha den eftersom att jag heter Jenny efter henne, och att det stod Jenny på kistan.
Sen såg vi ju att det inte alls stod Jenny, utan Anno 1931 på den... Haha, lilla mormor! Men det gör inget, tanken var ju fin tycker jag. Hon trodde ju att det stod så, det är huvudsaken

I alla fall, den har varit stående hos mina föräldrar i deras förråd hur länge som helst för jag har aldrig haft plats för den, och jag har alltid trott att den var tom. Men så härom veckan så sa mamma att den är ju full med dina gamla barnböcker Jenny. Så då jävlar blev det fart på mig! 






Och herregud en sån nostalgitripp det var att gå igenom den, det var nästan så att jag fick en tår i ögonvrån. Pulsen gick upp i dubbel hastighet medan jag satt där och läste igenom gamla favoritböcker, kände igen älskade bilder och skrattade åt mina egna påhittade historier... 

Här ska ni få se några! Haha de är så jävla roliga faktiskt...


Något under foten
Jag skulle gå ut i skogen och jag kände nåt under foten. Där låg en HAND! Jag började skrika. Då fick jag se blod spår jag följde det då fick jag se en kniv. Mördaren var sekert nära mig. Jag sprang. När jag närmade slutet av skogen så kände jag ett rep runt mig. jag började skrika igen. Han tog mig till en grotta jag skrek fortfarande. 
Kapitel 2
Pappa kom springande. Släpp mig! skrek jag till mördaren. Han släppte mig jag sprang till pappa jag kollade bakom mig där låg en fisk sprattlande. Pappa lyfte mig hem. Där satt mamma och väntade. Mamma o pappa frågade vad som hänt jag berätade allt som hänt. Det var som vanligt igen.
Slut.



Va?! Vad säger ni om den då? Snacka om en dramatisk skogspromenad! Och va fan gjorde en fisk där i skogen liksom? Aaahahahahhaaa... Fy fan vad roligt! Jag skrattar så tårarna rinner här! Hahahaha... Hahaha!

Aaaa... hahahaha...

Eller kolla den här då, den är ju för söt! Och på sidan innan så stod det;
"...när jag var hos en spågumma. Då sa hon att jag kommer bli lycklig. Och få många barn. Och en mjuk man."





Ah fy fan vad roligt... Jag ser så himla mycket fram emot tills vi får se såna här berättelser igen, fast i ungarnas berättelseböcker. Fatta vad jag kommer att sitta å tjuta, av både skratt och lycka och liksom.. Ja för att det är förbannat sött. Och humor. Tills dess ska jag krypa ner bredvid mina två små troll och läsa lite ur mina gamla favorit böcker och hoppas att de fastnar hos dom med. 



Jag har blivit biten av sy-jävulen

Jag har typ alltid önskat mig en egen symaskin. Eller alltid och alltid, väldigt länge i alla fall, sen jag flyttade hemifrån kanske och inte längre kan sy på morsans maskin när jag vill. Men som alla vet (jodå, du är intresserad av vad en sån kostar!) så är de lite dyra. I varje fall om man vill ha en bra maskin, och det vill man ju.

Men så sprang jag på ett trevligt erbjudande om en bra Singer maskin och slog till, så nu har jag en alldeles egen. Lycka! Tanken är att jag förutom egna kläder också ska sy Pats scenkläder till deras olika spelningar som börjar komma upp nu, och de kläder han vill ha går inte att köpa. Vilket vi kanske ska vara glada för gott folk, för vi snackar jumpsuits i glittrande skinnmaterial och röda plyschbrallor med leopardmönster... 
Hursomhaver, jag har än så länge sytt en kjol och en topp till mig själv med blandat resultat. Kjolen blev jättefin och toppen behöver vi inte nämna så mycket mer. 

Jag har letat och letat efter ett bra mönster till en 50-tals klänning för det är den typ av klänning som ser bäst ut på mig. Jsg måste ha en som sitter tight över bröst och midja och nästan en bit ner på höften, för att sen bli vid. Man ska ju framhäva det man tycker om och hos mig är det mina bröst, midja och svank som jag gillar proportionerna hos, och sen dölja det man trivs mindre med.
En sån där baby-doll klänning som sitter åt under bysten för att sen bli helt lös kan jag absolut inte ha, jag ser enorm ut i en sån klänning..! Och eftersom det är så himla modernt med såna där baby-doll klänningar just nu så är det svårt att hitta nånting annat. 

Så hamnade jag på Svenska mönsters hemsida och hittade äntligen min klänning! Du vet, man ser den och bara vet att den ska jag ha? Den är liksom gjord för mig. 

Och idag när jag kom hem så låg den i brevlådan, woo heey!!






Jag beställde ett annat mönster på samma gång, en med empire stil tror jag att det heter, de kan vara assköna såhär på sommaren. Väldigt snyggt förpackade var de med, kom i varsin pappåse med tydliga instruktioner om hur man ska sy, och mönstret var i jättekraftigt papper. 

Ååååh det här kommer bli så bra!


Baby Foot

Alla ni som känner mig väl vet att jag har lite av en fobi för fötter. Eller ja, jag vet inte vart gränsen går då man börjar kalla det för en fobi direkt, men jag hatar fötter i alla fall. Hatar dom. Fötter är vidriga. 
Nä inte mina barns fötter, de är söta... Och det är en ny känsla för mig, att det finns faktiskt två par fötter på denna jord som jag kan pussa på. 
Som jag vill pussa på, för de är helt ljuvliga!
Andra småbarns är okej de med, men när de börjar komma uppåt ett, tvåårsåldern så är de inte riktigt lika okej längre. Och jag vet att det inte är riktigt okej att säga så om barns fötter, men det är så jag tycker, och sen går jag ju heller inte och basunerar ut det till alla. 

Det var skitjobbigt när jag var gravid och inte kunde klippa mina egna tånaglar, för jag var tvungen att be Pat om hjälp om jag inte ville att de skulle utvecklas till värsta klorna. Nu har ju inte han problem med fötter alls så det störde inte honom ett dugg, men jag kände mig skittaskig ändå. Och så visste jag ju också att jag skulle aldrig nånsin hjälpa honom med hans tånaglar - no way!

Nånstans så har jag läst om nån slags inpackning för fötterna som ska få de babylena igen, och häromdan när vi var i Nacka forum så kom jag på det när vi gick förbi hälsokostaffären. 
Baby Foot heter det och kostar 279:- och sägs liksom torka ut huden så att om en vecka så ska mina fötter ömsa skinn. Skit nasty jag vet, men vad gör man inte för att få babylena fötter?! 




Så så här satt jag igår kväll, med fötterna fint paketerade i några plast-tossor medan jag väntade på att mirakelgelén verkade... Man skulle sitta sådär i två timmar och sen skölja bort det. Sen händer det ingenting förrän om ca 5-7 dagar då skinnet bara ska börja lossna. (!?) Jag är trots allt lite tveksam. Det känns liksom lite för bra för att vara sant, men vi får se om en vecka hur resultatet blev, jag återkommer om det!




Corey växer och utvecklas så det knakar! Eller ja, han är fortfarande en riktig liten spinkis om man jämför med hur hans syster var i samma ålder, men Corey brås ju på sin pappa som är lång och slank. Men han utvecklas i rasande takt i varje fall och nu för en vecka sen ungefär så upptäckte han sina egna händer för första gången. Hahaha det såg så roligt ut... Snutten blev superförvånad och såg nästan lite rädd ut och ögonen åkte liksom ihop, som om man tittar på sin näsa. 
Han blir mer och mer vaken för varje dag som går och han är en sån himla glad liten skit! Bränner av världens leende så fort man kollar på honom och börjat jollra har han också gjort. Speciellt om man pratar med en tyst röst, då "pratar" han mer än gärna tillbaka. 
Och så greppar han efter leksakerna som hänger framför honom i "babygymet". Min duktiga lilla kille!


"ribbit... ribbit... ribbit..."   

Appar å sånt

Åååh jag har hittat en sån skitkul applikation att ha på mobilen! Mitt nya tidsfördriv, helt klart beroendeframkallande...

Kolla in;  https://market.android.com/details?id=com.littlephoto&feature=search_result


Det är helt gratis att ladda ner. Här är några foton jag grejat med, håll med om att det blir skitsnyggt?! Klicka på bilden så blir den större.

//android market junkie











RSS 2.0