För drygt fyra månader sen så la jag av med rökat. Kanon, jättebra jobbat Jenny!
Jag är väldigt stolt över det.
Över att det går så lätt, att jag inte förvandlades till en surf***a under tiden. Jag kan stå bland folk som röker utan att känna något sug, till och med när man fått i sig ett glas eller två - då som det brukar vara allra svårast. Jag faktiskt VILL stå med folk som röker för att jag tycker det är en social grej, det är liksom trevligt och jag saknar tiden då man försvann iväg några minuter till något rökrum. Men som sagt, nu för tiden klarar jag mig utan några cigg.

Det är ju allmänt känt får man väl säga, att man lätt går upp i vikt när man slutar. Dels för att man blir mer sötsugen och dels för att nikotinet faktiskt gör att förbränningen i kroppen går snabbare.
Men i boken som jag hade till min hjälp att sluta röka (Äntligen Icke-rökare av Allen Carr) stod det att man inte alls behövde gå upp i vikt. Att det bara var hjärnspöken...

Den lögnen kan jag ju spräcka direkt.
Jag är tillbaka på mina ursprungliga kilon som jag stod på förut, för en massa år sen (10 år?) och som jag då var så duktig att banta bort. Jag vägde då som mest 82,5 kg och gick ner till 64kg på ungefär ett halvår.
64 kg var på tok för lite för min kropp, jag såg helt sjuk ut. Så jag gick upp så att jag la mig på min idealvikt som är 68-70 kg ungefär... Och däromkring har jag legat nu i en massa år.

Så imorse klev jag upp på vågen och höll fan på trilla av den lika fort igen.
Jag ska erkänna att jag faktiskt trodde att den var fel, så jag klev av och på den flera gånger. Men likt förbannat stannade den på samma siffra - 81 kg.
Fan också.