Sitter här själv i soffan och glor på nån kass film med Tom Cruise, Mission Impossible 2. Tre ungar, en i varsitt rum ligger och snusar sött och deras pappa är och spelar poker med grabbarna. Pat var lite tveksam först om han verkligen skulle tacka ja till det här eller inte, men eftersom att dels så började det inte förrän kl 19 så vi hade tid att äta middag ihop allihopa. Och så dels för att det ju är kul för honom att skaffa en egen relation med "grabb-gänget" vilka ju är mina gamla kompisar som jag känt sen tidiga tonåren, så tackade han ja. Jag tror de är 7 st som sitter och spelar, dricker whiskey och röker cigarr. 

Jag tror han har riktigt trevligt, för annars hade han varit hemma vid det här laget. Det är så skönt med Pat, han är som han är. Gillar han inte nåt så går han. Ställer inte in sig eller låtsas nånting för nån annans skull, what you see is what you get liksom. Så jag är rätt säker på att han har skoj. 

Några av oss spel-änkor samlades hemma hos ena Malin med alla barnen och satt och fikade och ungarna kollade på film. Det gick riktigt bra faktiskt och det blev inga bråk alls. Det var också en anledning till att Pat tänkte säga nej först, att han inte ville lämna mig själv med mina två styvbarn eftersom vi har problem med att de verkligen inte lyssnar. Men jag sa till dom innan vi åkte att vi åker hem igen om ni inte lyssnar på mig nu, och det måste ha gått in för det gick hur bra som helst.
Det vart inte ens lite klagomål när jag 2 glas saft och 7 kakor var sa att det fick räcka. Riktigt skönt, den börjar bra den här helgen! 

Jag fick ett sånt sött mms från Bella o Måns när vi var på väg hem. Kolla själva! Så här stod det; "Kanske den ultimata väskan för Fifi? Vill ni ha den så hon har en när hon börjar hos Jill? :)" Hur snällt är inte det då? Att tänka på Fifi bara sådär. Det är liksom de i ett nötskal, omtänksamma människor!
Som ni kanske vet så heter ju Shreks donna Fiona och även fast Fifi inte är döpt efter just henne så är det lite kul ändå. Det är överlägset det första folk frågar om när de får höra hennes namn, om hon är döpt efter Fiona i filmen. Fast Fiona är faktiskt ett gammalt keltiskt namn, och eftersom hon ju är en halvirländare med namnet O'Brien som efternamn så tyckte vi att det skulle passa henne perfekt! Dessutom tycker vi att namnet är hur fint som helst. :-)






Huvudvärken från igår är borta, men det som däremot har kommit tillbaka är den här konstiga halsontet och stela nacken. Jag fick det första gången för ungefär tre veckor sen och det höll i sig i 2½ vecka. Helt sjukt. Svårt att svälja, kan knappt vrida på skallen... Så försvann det för några dagar, men så nu idag kom det tillbaka som om det aldrig varit borta. Skitskumt. Det gör fan tom ont att andas in. :-/ Känns som halsfluss ungefär.
Men det är ingen anledning att stanna hemma när man arbetar på min arbetsplats inte, då får man väl ta fram papper och penna om man inte är förmögen att kommunicera muntligt med kunderna. Och eftersom att jag ska jobba hela helgen nu och lite till, så jag gör nog bäst i att knapra i mig några vitlöksklyftor och gå och lägga mig. 

Gonatten.

Jag skulle ha jobbat idag. Eller ja igår om man ska va petig eftersom klockan passerat tolv och det rent tekniskt är fredag nu, men eftersom jag inte är petig så skiter jag i det. 
I natt vaknade jag runt 5-tiden av att jag var sjukt kissnödig och pallrar mig upp för att hasa mig till toan och märker hur det liksom flimrar för ögonen. Jösses tänkte jag, jag måste ha löjligt lågt blodtryck som blir yr av att kliva upp ur sängen, och försöker blinka bort det. Men det händer liksom ingenting. Medan jag sitter där och tömmer blåsan så ser jag att nästan hela vänster ögat och pyttelite på höger, är täckt med flimmer. 
Va fan, håller jag på att få migrän eller vad? Men jag har ju inte ont nånstans så jag oroar mig inte nämnvärt.
Så blir jag klar med det jag är där för att göra och kryper ner i sängen igen. 

Då bara - POFF! Så är det som om någon slog till mig med en slägga i huvudet. En sån jävla huvudvärk, från ingenstans..! En sån där äckligt kletig huvudvärk som ligger som ett pannband och trycker. Usch.
Så somnar jag om igen och när klockan ringer vid 7 går jag upp för att ta två värktabletter. Sätter mig vid bordet för att se om det vill ge med sig, men inget händer. Det flimrar fortfarande lite för ögonen och huvudet dunkar som jag vet inte vad. Förstår att så här kommer jag ju inte att kunna jobba, jag kan ju inte ens ta mig till jobbet.

Så jag ringer min arbetskompis och säger till henne som det är och att jag måste sova lite till för att se om det kanske kan gå över så att jag kan komma in och jobba på eftermiddagen i alla fall. Men det blev aldrig så, jag la mig i sängen och sen låg jag där resten av dagen med mitt bultande huvud. Runt halv fyra, fyra tiden kunde jag åtminstone gå upp för att få i mig nånting annat än värktabletter, det var jävligt gôtt.

Och nu sitter jag här och saknar mitt lilla gryn. Jag har ju inte kunnat attack-pussa henne på hela dan ju, inte pruttat på magen eller busat titt-ut lekar. Va faan... Det är som ett begär jag byggt upp under de 11 månader jag har varit hennes mamma, det är numera en rättighet jag kräver - varje dag. 
Men som sagt, idag har det bara inte gått. Hela mitt väsen har ju ryckt till vid minsta lilla glädje- eller ilske-yttring hon gjort så Pat har snällt fått tagit henne precis hela dagen. Inte för att det har gått någon nöd på dom, dom trivs som fisken i vattnet i varandras sällskap- far och dotter! Det är mig det går nöd på, jag behöver min lillgos för att överleva.
Ja, så är det faktiskt.

När jag inte har något bättre för mig så brukar jag kolla runt på lite olika bloggar, och av naturliga skäl så brukar det bli ganska många så kallade mammabloggar. Alltså andra mammor som skriver om deras barn och hur de uppfostrar dom. Framsteg som barnen gör osv. En och annan pappablogg har jag också stött på men de är inte så många. 

Det som är ganska så genomgående, på i alla fall de flesta som jag verkar stöta på, är denna fråga om genus. Alltså kvinnligt kontra manligt, socialt kön om jag hajat det hela rätt. Om hur viktigt det är att uppfostra sina barn, och speciellt då sina flickor verkar det som, som liksom könsneutrala individer. För gud nåde den inskränkta människa som sätter på sitt flickebarn något rosa plagg - hon löper då extremt stor risk att utvecklas till att bli ett billigt våp med noll självkänsla som tror att hennes värde endast sitter i det yttre. Nä på med bruna/blåa/gröna kläder, vadsomhelst på din flicka, så länge det inte är en rosa klänning. Och sätt för all del på din pojke den där rosa klänningen, klart grabben ska ha klänning och nagellack på sitt ettårskalas?

På någon av dessa bloggar så läste jag ett tips från någon om att man borde trycka upp foldrar om genus och vad det har för effekt på barnet, och försiktigt smyga ner i barnvagnen när man ser ett stackars barn som är offer för sina föräldrars okunnighet (ignorans?) om valet av klädsel. 
What the fuck?! Hade jag fått en sån folder nertryckt i min vagn, då hade jag blivit förbannad. Först snopen, sen undrande och ledsen, och sen redigt jävla fly förbannad. Komma här och tycka synd om min unge för att hon blir klädd i "tjejfärger" och "tjejkläder", och sen dessutom pracka på mig din åsikt när jag inte bett om den?

Jag är uppriktigt trött på hela diskussionen. Tyvärr så pass att jag drar öronen (ögonen) åt mig åt minsta lilla hint om att det snart kommer att handla om genus. För egentligen tycker jag att hela debatten är rätt så intressant, men jävlar vad för mycket det har blivit på sina håll. Och en annan intressant grej är att om man är väldigt mycket för könsneutralitet så är man även väldigt mycket för långtidsammning, ända tills barnet själv vill sluta amma. Det verkar liksom hänga ihop på nåt sätt. 


Jag är ju en sån där tråkig människa som mest tycker att göra vad fan du vill så länge det inte skadar någon, jag har alltså inte någon extrem åsikt åt något av hållen. Däremot är jag så förbannat trött på och fattar inte varför och hur fan man orkar bråka om en sån sak. Vad spelar det för roll om jag sätter på min flicka en rosa klänning? Eller om hon bara har rosa nappar? En bil äger hon men den fick vi av någon. 
Kommer hon att bli en sån där osäker tonårsunge som endast kan få bekräftelse av hur många killar som kollar in henne, som faller för grupptrycket och börjar supa och röka vid 12 års ålder? Som vid 18 år kommer att falla för någon äldre kvinnomisshandlare? Allt för att hennes föräldrar köpte den där tjejiga lila jackan till henne istället för den blå med bilar på. 

Jag tror ju inte riktigt på det va. Självklart så kommer hon få vara med att bestämma när hon blir så pass stor att hon kan prata och uttrycka en åsikt, men just nu så njuter jag av att hon är härligt omedveten om vad fan hon har på sig så att jag kan sätta på henne vilka söta små klänningar jag vill.

Jag har ett litet problem. Ni som träffar mig regelbundet vet ju att jag håller på och töjer ena örat, jag har en röd genomskinlig liten plupp på 8 mm som jag vill ha in. Grejen är att den har som en midja där det är 8 mm och ute i kanterna är det 9 mm för att den inte ska glida ur liksom, för att den ska sitta på plats. 

Så jag töjde ut örat till ca 9 mm och den röda pluppen gled in utan problem. Lyckorus i några dar nu! Tills jag började fundera på att... örat töjs ju lika lätt tillbaka igen. Tänk om hålet krymper, tänk om jag inte får ut den? 

Ja ni har rätt, mycket riktigt - nu sitter den där den sitter. Som fastgjuten. Eller ja, jag kan ju snurra på den såklart men ut kommer den fan inte och jag har provat med både Helosansalva, Idomin och olivolja. Jag har iofs inte testat diskmedel (än) men jag misstänker att det svider utav helvete när skinnet väl spricker upp av att man tvingar ut den och det kommer diskmedel in. :-/

Tur att det är snyggt som fan då för den här lär få sitta i ett tag nu! ;-)






Det är så sjukt jävla varmt idag ingenting har varit roligt. Jo förresten, det ska vara då att vi (Pat) skruvade ihop en jättefin gungställning vi fått av våra snälla grannar mitt över vägen. Han kom över till oss igår och frågade om vi ville ha den för annars skulle den bara slängas. 
Självklart tackade vi ja, det är ju en sån vi har kollat på och tänkt att "en dag..." men alltid ryggat tillbaka för den är på tok för dyr för våran ekonomi. Vi tycker liksom inte att det är värt med drygt 5000:- för en gungställning till ungarna när det finns så mycket annat med huset som vi skulle vilja rusta upp. 

Men nu så skulle vi få en - helt gratis! Eller ja, det skulle kosta två pilsner sa grannen och det går vi så gärna med på. Kan va kul att lära känna grannarna lite bättre över en middag och lite öl. 
Så jag och Fifi bänkade oss på filten i gräsmattan medan hennes pappa skruvade och hade sig. 

Lite humor såhär på kvällskvisten livar alltid upp!
Säg efter mig, fast på engelska:

Åh det har vart en sån jävla mysig dag idag. Inte för att vi gjort mycket alls egentligen men det vart en sån där bra dag.
Som känns skön i magen. 
Måns ringde och frågade ifall vi ville slå ihjäl lite tid tillsammans med honom eftersom han skulle vara själv idag då Bella var på möhippa. Det var tänkt att han skulle gå på svensexan men han kände sig krasslig och därför inte så upplagd för det, men inte tillräckligt krasslig för att bara sitta hemma själv och pilla naveln. Så vi styrde kosan mot Stora badet, ett mycket bättre bad än Kopparmora tycker jag. Det gör inget att man får ta bilen 3 min dit, det är det helt klart värt. 

Och en sak som visserligen har klarnat för mig för länge sen, men som blev så jäkla tydligt just idag var att när man har småbarn så blir livet sig liksom aldrig mer sig likt. Den lilla lilla människan som sitter där så sött och oskyldig i sin vagn och pillar på ett superintressant blixtlås, har ingen aning om hur mycket planering, svett och packning hon kräver av sina föräldrar. Missförstå mig rätt nu, det är ju så det ska vara, helt klart. 
Men det är ändå likt förbannat mycket planering, en jävla massa svett och en kopiös packning som krävs för ett sånt företag som att ta sig ner till stranden. Och då var vi inte ens där särskilt länge. "Hur länge ska vi va där? Hur många måltider kommer hon vilja ha, ska vi ta med välling? Eller nån frukt? Har du packat ner skeden? Finns det blöjor i skötväskan? Jag hittar inte den där salvan mot röda rumpor! Var faan är hennes extranapp som alltid ligger där?! Vilken vagn ska vi ta med, ska hon sova i den? Parasollet, kan det var bra att ha med?"
Ja, ni hajar. 

Sen då när man släpat med sig allting till stranden, packade som två bagladys kommer man där röda och svettiga redo för att hoppa i plurret. Man byter om - på henne först såklart - och det ska vara UV-skyddsbaddräkt, solhatt och gärna solglasögon, om man ändå kunde få henne att behålla dom på. Så tar man glatt ungen på armen för att ge sig ner mot strandkanten. Viskar glatt i örat att "Nu älskling, nu ska vi bada du och jag! Vad mysigt vi ska ha det tycker mamma!"

Då kommer nästa uppenbarelse. 
Hur tänkte jag nu? För henne är ju 21 grader i vattnet svinkallt och det finns inte en chans att jag kan ta med mig min 10 månaders ut i vattnet för att simma. Herregud, min unge har ju blivit en bortskämd pool-unge..!

Hursomhelst, hon kanske skulle tycka om att bara stå där och se vattnet skölja över tårna? Peta lite i sanden? 
Så jag provar att ställa ner henne, ser hennes tår sakta nudda vattnet... Samtidigt som hela detta lilla barn börjar att rysa över hela kroppen (du vet sådär när man känner hur det börjar i tårna och rör sig uppåt, och man kan bara inte stå emot att skaka på axlar och huvud) samtidigt som ett ljust klart och starkt "iiiiiiiiiiiiiiiiiii-ljud" kommer från hennes lilla pussmun. Självklart blir man lite snopen för detta var inte vad man väntat sig från ens lilla blötdjur samtidigt som man ju självklart inte vill att hon ska bli rädd för vatten. 

Så man gör ju det självklara och lyfter upp ens barn igen. Så står man där och tänker "Eh... Nu då? Va fan gör jag nu? Ska jag bara stå här i vattnebrynet med mitt barn på armen och se vit pösig ut?!" Och ja - det är precis det man gör. 

Det allra konstigaste tycker jag, det är hur man så lätt finner sig i allt det här. Jag tycker inte ens att det är jobbigt att finna mig, att alltid från och med nu komma på andra plats, jag bara gör det. Jag sväljer det med hull och hår. Utan att blinka, och jag älskar det... Hur jobbigt det än må vara ibland med all planering, svett och packning - så älskar jag mitt liv och min lilla familj. :-)


Vi mötte våra andra kompisar där som också hade sökt sig till vattnet en dag som denna. Det var kul, sist vi såg dom var på midsommarn och det är alltid lika kul att catcha up igen. Vi bestämde med F och L att vi skulle ta en grillkväll här i veckan tillsammans med A och C. Det skulle vara jätteskoj! Vi har ju inte riktigt ordnat någon stor grillning eller kräftskiva eller nåt ännu, så det skulle sitta fint. Plus att F och L faktiskt inte varit här och hälsat på ännu. Vi sa både jag och Pat att "fan vad jag gillar dom två vi borde hänga med dom mer!" 
Sen vet ju jag med att vardagen kommer, man har barn som ska sova, ett hem att ta hand om, tomten som ska fixas osv osv i all oändlighet. Men man får inte glömma bort sina vänner heller mitt ibland allt det där. 

Sen när vi skulle hem så tänkte vi att eftersom vi redan är här (vid badet, som ligger nära mina föräldrar) så åker vi förbi mamma o pappa och umgås lite med dom. Fifi bara älskar sin mormor, jag tror jag aldrig sett en unge så förtjust i någon förut. Helt ärligt.
Hon sträcker ut armarna samtidigt som hon skakar i hela kroppen som hon spänner som en fiolsträng, och det kommer en massa konstiga gutturala ljud från hennes strupe, och ögonen är uppspärrade. Ju närmre mamma kommer henne, desto mer blir det. Och hon vill bara bli upplockad av hennes mormor, och när hon väl blir det så ömsom skrattar hon, ömsom kramar och gosar med mamma. Helt underbart att se! Om någon av oss försöker plocka upp henne ur bilbarnsstolen medan mamma är i närheten så är det gallskrik ända tills hon får komma till hennes älskade mormors famn. Hahaha, lilla söta fisgos...

Ja, och nu så är vi hemma. Ligger i soffan och slöar och borde väl egentligen gå och lägga oss. Jag klev faktiskt upp 9.45 i dag så det artar sig! Ska se till att göra det i morgon med om inte lite tidigare, för imorrn ska vi dra till stranden igen fast denna gången tar vi med oss Bella och så åker vi dit i tid och äter lunch på en handduk i solen... :-)

Det är sånt här jag pysslar med när jag inte vill sova; jag beställer roliga och bra grejer från nätet!

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1857914/bilancia---blogg?claim=gzmbxevd3mz">Följ min blogg med bloglovin</a>

Jag måste bara inflika ett litet hett tips såhär i sommartider när det är så varmt att kvicksilvret pekar uppåt 30 grader inomhus när man ska gå och lägga sig. 

1. Köp den största jäkla fläkt du kan hitta. Inga mesiga 20 eller 30 cm fläktar, det finns de på 40 cm, GELIA säljer såna vetja. Ju större de är desto tystare är dom. Tro mig!
2. Tajma in ungefär en halvtimma innan myggen kommer fram ur sina hålor, och öppna ytterdörren och ställ ut fläkten precis utanför så att den blåser in en massa kalluft.
3. Se till att stänga dörren innan myggorna anfaller för annars liksom skjuts de in i huset med raketfart...
4. Om du som jag är en nattuggla så upprepar du proceduren när de små kräken flugit sin kos, och du kan nu ha fläkten på så länge du vill.

Det här kan jag nog säga har räddat mitt liv! Eller i alla fall Pats liv för nu behöver jag inte slå ihjäl honom efter att ha fått värmeslag och blivit galen.

Så, slutet gott - allting gott! 

Nu, precis just nu, så sitter jag och snaskar i mig något så gott som vitlöksrostade baguette skivor med ost, basilika och kräftstjärtar. Mmmmmmm... Jag åker alltid och möter upp Pat vid busshållplatsen när han har varit och repat och eftersom han då aldrig har ätit någon middag eller nåt så är han vrålhungrig. 
Och eftersom klockan är runt 22 tiden då så är det ju liksom ingen idé och ställa sig och brassa middag. Men det här var ju nåt så sjukt gott att det slår alla middagar i världen! Eller nåt sånt. 












Sitter och kollar igenom en skitrolig sida som heter Coolstuff.se - Sveriges prylmecka och hittade dessa LPCD-R skivor. Visst är de lite balla? Jag tänkte att de ju skulle passa super till CC Dollz demoskiva eftersom de ju spelar -70, -80 och -90 tals rock. Inte fan var det cd skivor som gällde då, då var ju vinyl kung!

En annan grej som bara är för jävla grym är retro klockan som visar tiden i antingen röda eller blå LED lampor när man trycker på en knapp på sidan. Annars så ser den ut som ett vanligt stålarmband. Den önskar jag mig i födelsedagspresent! Eller i julklapp för all del. ;-)

Man har nog lite sena sovvanor när man anser att lägga sig klockan 01 på natten är att lägga sig tidigt. Den senaste tiden, ja ända sedan Pat gick på semester, så har vi gått och lagt oss runt 03 tiden. Ibland så sent som 04 om det är någon bra film som hållit en uppe, eller nån spännande HTML-kod som jag vill lära mig, till bloggen. 
Jag har visserligen mer eller mindre alltid gått och lagt mig vid den tiden medan Pat har somnat i soffan. Men nu när han slipper gå upp vid 4.30 varje dag för att åka till jobbet, så har jag sällskap. 

Det jobbiga med att gå och lägga sig så sent bara är att då vill jag ju gärna också ha en lång sovmorgon dagen efter. Dvs varje morgon. Och jag har i ärlighetens namn gått upp runt 11-12 om dagarna för jag kan ju det nu när Pat är hemma. Fast hur schysst är det egentligen? Att låta han ta varenda morgon? Dessutom så vaknar jag ju med en stressad känsla av att ha missat hela dagen.

Så igår gick vi och la oss vid halv ett, och när jag vaknade då 8.30 så kände jag mig utvilad och på jätteglatt humör! Så himla skönt och definitivt nånting jag ska jobba skithårt på att hålla, i åtminstone en dag eller två. Hahaha...

Ikväll ska Pat repa med bandet och jag blir rockänka. Så jag tänkte ta Fifi och åka över till mamma och pappa en sväng, det brukar bli mysigt. Kanske ta ett dopp i poolen också för att göra Fifi glad, hon blir ju som lite smågalen när hon ser vatten. Jag undrar hur det kommer att gå när hon börjar krypa och gå... 

Okej nu ska vi se om detta funkar då...

Vad är det med folk? Kolla på fotboll nu, mitt i sommaren? Hela fejjan är ju fullt med folk som skriver diverse hejar-ramsor i sin statusrad. I såna stunder är jag så otroligt glad över att min karl är precis lika ointresserad av skiten som jag är. Ja, jag är glad över det i andra stunder också iofs, men tänk om han hade suttit inne och glott på fotboll hela dagen idag istället för att greja utomhus i friska luften med mig och Fifi. Hemska tanke!

Visserligen var vi tvungna att hoppa in i bilen idag, kanske inte helt intelligent gjort på typ årets varmaste dag. Men Pat behövde nya shorts och en ny keps. Shortsen för att han ju annars smälter bort i värmen stackaren, och kepsen är mer eller mindre livsavgörande när man är en blek och fräknig irländare i mitten av den svenska sommaren. 
Sen passade vi på att köpa hem lite mer kol till grillen eftersom vi fick hela familjen Lindgren/Wahlberg på trevligt middagsbesök! 

Det är så härligt att se Fifi bli glad när hon träffar sina kusiner Jocke, Danne och Nikki. :-) Så skönt att se att de kommer att få en relation till varann, mysiga barndomsminnen med kusinerna liksom. Precis som jag och Pat har med våra kusiner. Fifi och Nikki kommer dessutom att gå till samma dagmamma sen i höst! Det blir toppen tycker jag. 

Jag vet inte varför jag inte tog några kort alls idag! Men jag gissar på att det var för att vi hade det så trevligt och var fullt upptagna med att äta den supergoda maten som gjorde att jag helt enkelt glömde det. 

Så det får va nog så här. 
Jag tror jag ska ta och försöka ladda upp en film från Pats och deras spelning som de hade tidigare i somras, på Ericssons personalfest. Vi får se om det funkar!

Idag vid tolv tiden så ringde en arbetskompis till mig för att checka så att allt var okej, att vi verkligen skulle ses idag och att hon i så fall kan vara här ute hos oss vid 17 tiden. Hjälp, det hade jag ju glömt! Jag blir helt blind för vad det är för veckodag när jag bara går hemma såhär och inte har nåt speciellt inplanerat. Och då bestämde vi det ändå så sent som i lördags när vi jobbade ihop att hon skulle komma hit ut idag. Så hade jag glömt det. 

Men det var ingen fara i skogen, vi hade ju ändå inget direkt inplanerat idag annat än det vanliga som man gör varje dag som typ festligheter som att tvätta, jaga myrorna ur huset eller det glamorösa diskmaskins-plocket.
Så vi sket i det och ägnade istället oss åt att grilla en massa god mat och käka glass med jordgubbar till efterätt och hade det hur mysigt som helst! :-) Det var riktigt trevligt, och faktiskt första gången som någon från jobbet varit här och hälsat på. Så jag är glad över att hon tog initiativet att komma ut hit, för hon har ändå minst en timma med bil hem sen den stackaren. 
Vi måste göra om det nån kväll sen när det är helg och hon kan sova över här, så att vi kan dela på en flaska vin över lite skitsnack ute på altanen. 

Fifi var ju såklart med och körde hela charmregistret så att Susanne föll som en fura för vårat lilla fistroll, och ville såklart inte alls sova så som vi tyckte att hon behövde. Så hon fick komma upp en sväng till på kvällskvisten när klockan närmade sig 23. Sen när Susanne hade åkt så tog det inte så lång tid dock att få henne att somna igen, hon slocknade tvärt bredvid sin pappa i soffan helt slut efter att ha fyrat av leende på leende mest hela kvällen.

Det gick över förväntan att jobba. Det kan ju såklart ha gjort sitt till att det var tokfint väder ute och inte många som kände för att gå och shoppa möbler då precis. Vilket passade mig alldeles utmärkt för då kunde jag i lugn och ro gå omkring och uppdatera mig själv vad alla nya möbler heter osv. Man vill ju gärna undvika att se ut som ett alltför stort fån när man får frågan "Finns Magda i en 3-sits, och vilka olika dynor finns det till den?" och "Kan man köpa Timon soffan lös?" Hjärncellerna jobbar på högvarv för man känner ju så väl igen namnen, men vad var det nu? Är det en konstrotting? Eller kanske en i teak?! Eller var det riktig rotting?!! Gaaaah! 







Däremot fötterna klarade sig inte riktigt lika bra. Satan i gatan vad ont jag hade... Vilket inte riktigt underlättade det hela när vi sen på kvällen skulle gå hem ifrån kräftskivan vi var på tillsammans med Måns och Bella. 
Men själva kräftskivan var mysig, där fick jag ju sitta ned, haha. 
Medan vi satt där och sörplade i oss dessa bottenlevande asätande små kryp som jag förövrigt älskar, så fick jag en liten känsla medan jag tittade på alla de andra som drack och sjöng att jag saknade lite det där förra livet, det där när man inte har några barn, inget hus som måste amorteras osv. Då när man bara hade sig själv och eventuellt den man man var tillsammans med, och en jäkla massa sprit!
Morgondagen fanns inte, inte just då, nu är nu och nu festar vi! Yey! Fick en liten sentimental sting kan man säga... 

Tills jag kom att tänka på Fifi. :-) 

Jag har ju världens goaste lilla tjej som ligger och sover där i huset bredvid, en som jag är mamma till, en som jag betyder allt för. En som sträcker upp sina små knubbiga armar till mig när hon är ledsen, för att jag är hennes trygghet. En som ler det bredaste och finaste leendet i världen när vi vaknar, för nu har vi hela härliga dagen framför oss! Det är fan stort. Det största!

Jag är så sjukt trött nu att jag knappt kan hålla gluggarna öppna. Egentligen har vi inte gjort mycket alls idag, och jag fick sovmorgon ända till kl 11 ! Helt sanslöst, men ändå är jag så trött. Man kanske inte sover så djupt nu när det är varmt ute, vad vet jag. 
Vi hade tänkt att åka en sväng till Sandhamn för att ta en promenad där och äta lite gott, Pat har nämligen aldrig varit där. Vilket kanske inte är så konstigt om man är en irländare som bott i Lidköping och Göteborg de flesta av de år han bott i Sverige. 
Men det sket sig efter att vi kollat upp tidtabellen för båtarna, så då tänkte vi att vi kanske skulle ta en tur till Waxholm istället och äta lunch där. Vi hoppade det med för vi var tvungna att gå ut på kräftjakt istället för årets första kräftskiva vi ska till på lördag. Ica hade tre paket kvar och de norpade vi med en gång!

När vi var klara med shoppingen så var vi så svettiga och trötta att vi åkte raka vägen till mamma och pappa för att bada i poolen. Så himla skönt, jag bara ska ha en pool när jag blir stor! Mamma och pappa hade köpt en liten flytväst åt Fifi som var jättesmart. All flytkraft ligger framtill, bak är det bara som ett sele. Plus att det är ett bärhandtag i flygrejen ovanför huvudet så att det lätt går att få tag i henne i vattnet. 






Vi var ju såklart tvungna att prova den på henne och hon bara älskade den! Hon älskar ju vattnen i vanliga fall, börjar fäkta med armarna och sprattla med benen så fort hon ser lite plask, och göra några underliga gutturala ljud långt ner i halsen. Hahaha, hon e så söt min lilla fis... 
Hursomhelst, hon älskade flytvästen och bara låg där och flöt runt med ett leende på läpparna. Ibland började hon prata lite och sparka med benen, men för det mesta flöt hon omkring och liksom filosoferade leende. 

Vi grillade lite och sen så kom Måns över tillsammans med hans två äldsta killar som jag ju är moster till. De har förövrigt varit så snälla att de sagt ja till att passa Fifi (och deras lillebror, Måns yngsta) medan vi ska på kräftskivan på lördag. Gulle dom! På lördag förresten, men det är ju i morrn?! Oj!

Vi försöker att få Fifi att återgå till hennes bra sovvanor hon hade tidigare, dvs hon gäspar - vi lägger henne i hennes säng - hon vänder sig om och somnar, och håller därför stenhårt på att klockan 20 är det dags för sista vällingen och sen ska hon i säng så därför fick vi åka ganska snart efter att de kommit. Vi är inte helt i hamn ännu, men man märker små framsteg för varje kväll faktiskt och det är ju skönt. Så konstigt det där när hon är skittrött men bara vägrar att sova. Hon borde ju haja att det är så mycket skönare att sova när man är trött, men icke då. 

Vilket påminner mig om att jag borde gå och sova snart om jag inte ska skrämma iväg kunder imorgon. Det är nämligen dags för mig att börja jobba igen så smått. Herregud vad fort det gått, jag har ju vart hemma i snart ett år... Och jag har ju inte varit sådär duktig som andra morsor man ibland läser om eller pratar med som är ute och går långa promenader varje dag med barnvagnen. Näe, jag provade några gånger men insåg snart att det där är ju inget för mig inte. Jag gissar på att min kropp kommer att få sig en rejäl chock imorgon, för att inte tala om mina fötter. :-/ 
Så det är ju tur att jag bara jobbar en dag, sen är jag ledig i 1½ vecka för att börja jobba med 3-4 dar i veckan mot slutet av juli. En liten mjukstart med andra ord vilket lär behövas om jag känner mig själv rätt. 

Efter att vi varit och lämnat ungarna idag vid tolv så åkte vi vidare till IKEA. Jag tycker den vid Kungens kurva är solklart bäst numera, förut har jag alltid föredragit Barkaby. Jag har ingen aning om varför jag helt plötsligt bytt åsikt. Kan man bara byta sådär? Utan anledning? Det jag förut hatade med att gå runt runt i Kungens kurva ser jag nu som en klar fördel. Ungefär som med att bo här ute på landet, jag hatade mina föräldrar som satte mig här ute i ingenstans där det finns absolut ingenting att göra.
Nu är jag skitstolt över att jag kan erbjuda min dotter en uppväxt här. På samma gator som jag själv åkte moppe på, smög i buskarna efter nån kille, ska hon nu få ta sina steg på. Äldre vet jag ju att jag blir, men håller jag på att bli en stofil?

Vi upptäckte när vi fick hem våra gäster över midsommar att vi lider en akut brist på sängkläder och lakan. Det visste vi väl kanske ändå sådär långt där bak om man rotar lite, men ingen av oss har orkat brytt sig nämnvärt. Jag hade väl också mer eller mindre slutat svära över att vi bara har ett endaste matchande par påslakan varenda gång jag bytte sängkläder.
Men nu så! Nu skulle detta åtgärdas, bättre sent än aldrig.