Nytt hem?
Idag var jag iväg och skulle kolla på en soffa och fåtölj som jag sett på blocket. Det var en sån där Chesterfield soffa som jag bara älskar! Och jätteröd. Perfekt! De skulle ha 5900:- för den, ännu mer perfekt!
När vi skulle provsitta den så liksom for den iväg nån meter sådär och både jag och pappa OOoh-ade liksom rakt ut samtidigt. Det var hjul under den, fråga mig inte varför. Hur många gånger per dag behöver man flytta på en soffa så pass att man behöver ha hjul på den? Jag kunde riktigt se framför mig hur ungarna har tävlingar, man springer och kastar sig i den och ser vem som kommer längst. Inte bara ungarna för den delen, jag skulle kunna tänka mig ett race eller två...
I alla fall.
När soffan stannat så kände man hur man liksom bara sakta sakta sjönk allt längre ner i den. Fjädrarna var ju tokslut. Det var så att knäna pekade upp i skyn liksom, en massa mellanrum mellan låren och soffkanten. Hmm... Inte jätteskönt. Plus att den var relativt sliten i skinnet, han sa själv att han hade varit dålig på att sköta om den med sån där skinn-smörj. Man kan säga att det syntes, tyvärr. Ett jävla lik var det skulle man kunna säga, jag skulle inte ens pröjsat 2000:- för den.
Men nu är vi i alla fall igång med att spekulera vilt i hur vi vill ha det här hemma, att sätta vår egen prägel. Det började ju med dörrarna, som förresten inte är klara ännu, och det vart en sån jäkla skillnad att vi fick blodad tand. Det blev så himla fint i hallen! Ser så mycket större ut, med hjälp av lite vit färg. Så underbart!
Eller ja, lite mer än bara lite vit färg är det ju iofs, först ska man tvätta skiten, slipa bort ojämnheter, lacka över kvistarna två gånger så att de inte lyser igenom, grundmåla en gång och sen färdigmåla två gånger. Puh! Men det är det fan värt.
Vi var iväg till IKEA i måndags och spanade runt lite, söp in lite inspiration. Handlade hatthylla/klädupphängare och lite krokar som ska få sitta på barnens egna hörnor. Och så handlade vi lite hyllor och annat krafs man (inte) behöver, så som det alltid blir när man åker dit.
Och så ska vi ju också måla väggarna i hallen, det blir ljusgrått. Nu är det någon slags lila flammig tapet som känns lite -90 tal typ, förövrigt samma som i vårat sovrum. Fast sovrummet får vänta ett tag, just nu är det hallen som gäller, sen vardagsrummet och sen blir det antagligen köket.
Det jobbiga är att allting tar sån himla tid när man samtidigt har en liten människa att ta hand om samtidigt. En som hemskt gärna vill vara med och titta på vad det är mamma och pappa gör egentligen, som gärna vill ta på precis allting och helst av allt smaka på det också. Men det går ju inte, så jag får snällt vänta tills Pat kommer hem från jobbet innan jag kan jobba nåt med dörrarna.
Fast det gör förstås inte så mycket, det är mycket roligare att leka titt-ut med Fifi!
Så jag ringde pappa och frågade om han ville hänga på, sagt och gjort vi åkte och kollade på soffan.
När vi skulle provsitta den så liksom for den iväg nån meter sådär och både jag och pappa OOoh-ade liksom rakt ut samtidigt. Det var hjul under den, fråga mig inte varför. Hur många gånger per dag behöver man flytta på en soffa så pass att man behöver ha hjul på den? Jag kunde riktigt se framför mig hur ungarna har tävlingar, man springer och kastar sig i den och ser vem som kommer längst. Inte bara ungarna för den delen, jag skulle kunna tänka mig ett race eller två...
I alla fall.
När soffan stannat så kände man hur man liksom bara sakta sakta sjönk allt längre ner i den. Fjädrarna var ju tokslut. Det var så att knäna pekade upp i skyn liksom, en massa mellanrum mellan låren och soffkanten. Hmm... Inte jätteskönt. Plus att den var relativt sliten i skinnet, han sa själv att han hade varit dålig på att sköta om den med sån där skinn-smörj. Man kan säga att det syntes, tyvärr. Ett jävla lik var det skulle man kunna säga, jag skulle inte ens pröjsat 2000:- för den.
Så jakten på en soffa fortsätter!
En sån här, fast röd.
Men nu är vi i alla fall igång med att spekulera vilt i hur vi vill ha det här hemma, att sätta vår egen prägel. Det började ju med dörrarna, som förresten inte är klara ännu, och det vart en sån jäkla skillnad att vi fick blodad tand. Det blev så himla fint i hallen! Ser så mycket större ut, med hjälp av lite vit färg. Så underbart!
Eller ja, lite mer än bara lite vit färg är det ju iofs, först ska man tvätta skiten, slipa bort ojämnheter, lacka över kvistarna två gånger så att de inte lyser igenom, grundmåla en gång och sen färdigmåla två gånger. Puh! Men det är det fan värt.
Lite skillnad va?
Vi var iväg till IKEA i måndags och spanade runt lite, söp in lite inspiration. Handlade hatthylla/klädupphängare och lite krokar som ska få sitta på barnens egna hörnor. Och så handlade vi lite hyllor och annat krafs man (inte) behöver, så som det alltid blir när man åker dit.
Och så ska vi ju också måla väggarna i hallen, det blir ljusgrått. Nu är det någon slags lila flammig tapet som känns lite -90 tal typ, förövrigt samma som i vårat sovrum. Fast sovrummet får vänta ett tag, just nu är det hallen som gäller, sen vardagsrummet och sen blir det antagligen köket.
Det jobbiga är att allting tar sån himla tid när man samtidigt har en liten människa att ta hand om samtidigt. En som hemskt gärna vill vara med och titta på vad det är mamma och pappa gör egentligen, som gärna vill ta på precis allting och helst av allt smaka på det också. Men det går ju inte, så jag får snällt vänta tills Pat kommer hem från jobbet innan jag kan jobba nåt med dörrarna.
Fast det gör förstås inte så mycket, det är mycket roligare att leka titt-ut med Fifi!
Ordet är ditt
Trackback
