Idag vid tolv tiden så ringde en arbetskompis till mig för att checka så att allt var okej, att vi verkligen skulle ses idag och att hon i så fall kan vara här ute hos oss vid 17 tiden. Hjälp, det hade jag ju glömt! Jag blir helt blind för vad det är för veckodag när jag bara går hemma såhär och inte har nåt speciellt inplanerat. Och då bestämde vi det ändå så sent som i lördags när vi jobbade ihop att hon skulle komma hit ut idag. Så hade jag glömt det. 

Men det var ingen fara i skogen, vi hade ju ändå inget direkt inplanerat idag annat än det vanliga som man gör varje dag som typ festligheter som att tvätta, jaga myrorna ur huset eller det glamorösa diskmaskins-plocket.
Så vi sket i det och ägnade istället oss åt att grilla en massa god mat och käka glass med jordgubbar till efterätt och hade det hur mysigt som helst! :-) Det var riktigt trevligt, och faktiskt första gången som någon från jobbet varit här och hälsat på. Så jag är glad över att hon tog initiativet att komma ut hit, för hon har ändå minst en timma med bil hem sen den stackaren. 
Vi måste göra om det nån kväll sen när det är helg och hon kan sova över här, så att vi kan dela på en flaska vin över lite skitsnack ute på altanen. 

Fifi var ju såklart med och körde hela charmregistret så att Susanne föll som en fura för vårat lilla fistroll, och ville såklart inte alls sova så som vi tyckte att hon behövde. Så hon fick komma upp en sväng till på kvällskvisten när klockan närmade sig 23. Sen när Susanne hade åkt så tog det inte så lång tid dock att få henne att somna igen, hon slocknade tvärt bredvid sin pappa i soffan helt slut efter att ha fyrat av leende på leende mest hela kvällen.