...å denna jävla genus diskussion
Det som är ganska så genomgående, på i alla fall de flesta som jag verkar stöta på, är denna fråga om genus. Alltså kvinnligt kontra manligt, socialt kön om jag hajat det hela rätt. Om hur viktigt det är att uppfostra sina barn, och speciellt då sina flickor verkar det som, som liksom könsneutrala individer. För gud nåde den inskränkta människa som sätter på sitt flickebarn något rosa plagg - hon löper då extremt stor risk att utvecklas till att bli ett billigt våp med noll självkänsla som tror att hennes värde endast sitter i det yttre. Nä på med bruna/blåa/gröna kläder, vadsomhelst på din flicka, så länge det inte är en rosa klänning. Och sätt för all del på din pojke den där rosa klänningen, klart grabben ska ha klänning och nagellack på sitt ettårskalas?
På någon av dessa bloggar så läste jag ett tips från någon om att man borde trycka upp foldrar om genus och vad det har för effekt på barnet, och försiktigt smyga ner i barnvagnen när man ser ett stackars barn som är offer för sina föräldrars okunnighet (ignorans?) om valet av klädsel.
What the fuck?! Hade jag fått en sån folder nertryckt i min vagn, då hade jag blivit förbannad. Först snopen, sen undrande och ledsen, och sen redigt jävla fly förbannad. Komma här och tycka synd om min unge för att hon blir klädd i "tjejfärger" och "tjejkläder", och sen dessutom pracka på mig din åsikt när jag inte bett om den?
Jag är uppriktigt trött på hela diskussionen. Tyvärr så pass att jag drar öronen (ögonen) åt mig åt minsta lilla hint om att det snart kommer att handla om genus. För egentligen tycker jag att hela debatten är rätt så intressant, men jävlar vad för mycket det har blivit på sina håll. Och en annan intressant grej är att om man är väldigt mycket för könsneutralitet så är man även väldigt mycket för långtidsammning, ända tills barnet själv vill sluta amma. Det verkar liksom hänga ihop på nåt sätt.
Jag är ju en sån där tråkig människa som mest tycker att göra vad fan du vill så länge det inte skadar någon, jag har alltså inte någon extrem åsikt åt något av hållen. Däremot är jag så förbannat trött på och fattar inte varför och hur fan man orkar bråka om en sån sak. Vad spelar det för roll om jag sätter på min flicka en rosa klänning? Eller om hon bara har rosa nappar? En bil äger hon men den fick vi av någon.
Kommer hon att bli en sån där osäker tonårsunge som endast kan få bekräftelse av hur många killar som kollar in henne, som faller för grupptrycket och börjar supa och röka vid 12 års ålder? Som vid 18 år kommer att falla för någon äldre kvinnomisshandlare? Allt för att hennes föräldrar köpte den där tjejiga lila jackan till henne istället för den blå med bilar på.
Jag tror ju inte riktigt på det va. Självklart så kommer hon få vara med att bestämma när hon blir så pass stor att hon kan prata och uttrycka en åsikt, men just nu så njuter jag av att hon är härligt omedveten om vad fan hon har på sig så att jag kan sätta på henne vilka söta små klänningar jag vill.
man ska få ha på sig vad man vill. För mig är en färg är en färg är en färg om du förstår vad jag menar. Inte tjejfärg eller killfärg eller tantfärg osv. Allt går i vågor vad det gäller mode o stil ändå ju, jag menar det kan vem som helst som läst lite historia upptäcka. Man ska inte behöva välja bort rosa bara för att man vill sätta på lillan nått blått eller nått med bilar på eller vad det nu kan vara. Det skulle ju vara som att göra samma sak fast tvärt om. Min lillkille gillar rosa o Hello kitty o Pippi Långstrump men också svart o blått o vad vissa skulle kalla "killiga" mönster typ Cars. Varför ska han behöva välja? Precis. Det finns inget argument för det. Han har det som han gillar. En nöjd unge är en glad unge o en unge som mår bra o är trygg. Det är fint med ungar i färglada kläder med roliga mönster på! Det finns ingen 'fel' färg på ett barn eller vuxen. Ingen färg som är fel över huvudtaget. Om den finns så kan den väl inte vara fel? Det är heller inte kläderna som gör personen!
Hanna, det tycker jag också, att man ska få ha på sig precis vad man vill. Vill ens lilla tjej ha på sig en tröja med bilar på så får hon det, och vill ens pojke klä sig i prinsessklänningar så ska det vara fritt fram för det med.
Det jag är emot är när det så otroligt hårt hålls på regeln att man ska rata precis alla "tjejiga" kläder till ens tjej och vice versa. Och att det dessutom är ganska så vanligt att man tar bort allt det tjejiga för tjejer och klär henne i "typiskt pojkigt" som bilar och monster, men att man nästan aldrig ser tvärtom då i rättvisans namn, en pojke i prinsessklänning och rosett i håret. Det är nästan så att man börjar undra om det verkligen är genus som är i tanken utan snarare ens motvilja mot klänningar och färgen rosa.
Ja äsch, jag sitter bara och funderar över det jag läser. :-) Jag har så svårt att se att Fifi skulle växa upp till nåt litet våp med dålig självbild bara för att hennes mamma har satt på henne klänningar innan hon är medveten om att hon ens har på sig kläder över huvudtaget. Den dagen kommer väl för alla föräldrar ändå antar jag, då man står och dividerar med sin unge om valet av kläder vare sig man låter de växa upp som könsneutrala eller inte.
nä det är nog bara en liten klick som är så där fanatiska. det är ju också därför de hörs mest. inget att bry sig om. Jag fick en kommentar av bvcsköterskan när lilleman var liten, om hans röda hängslebyxor (70-tal). helt oskyldigt men ändå, det undermedvetna är starkt. Jag blev iaf störd. det finns en madonna-låt som har ett filmklipp med i början (minns inte vilken film men det tjejen säger är så klockrent i det här fallet) "girls can wear jeans and cut their hair short, 'cause it's okay to be a boy. But for a boy to look like a girl is degrading, 'cause you think that being a girl is degrading".
Ah det var ju faktiskt jättebra sagt, den ska jag komma ihåg. :-)
