Det gick över förväntan att jobba. Det kan ju såklart ha gjort sitt till att det var tokfint väder ute och inte många som kände för att gå och shoppa möbler då precis. Vilket passade mig alldeles utmärkt för då kunde jag i lugn och ro gå omkring och uppdatera mig själv vad alla nya möbler heter osv. Man vill ju gärna undvika att se ut som ett alltför stort fån när man får frågan "Finns Magda i en 3-sits, och vilka olika dynor finns det till den?" och "Kan man köpa Timon soffan lös?" Hjärncellerna jobbar på högvarv för man känner ju så väl igen namnen, men vad var det nu? Är det en konstrotting? Eller kanske en i teak?! Eller var det riktig rotting?!! Gaaaah! 







Däremot fötterna klarade sig inte riktigt lika bra. Satan i gatan vad ont jag hade... Vilket inte riktigt underlättade det hela när vi sen på kvällen skulle gå hem ifrån kräftskivan vi var på tillsammans med Måns och Bella. 
Men själva kräftskivan var mysig, där fick jag ju sitta ned, haha. 
Medan vi satt där och sörplade i oss dessa bottenlevande asätande små kryp som jag förövrigt älskar, så fick jag en liten känsla medan jag tittade på alla de andra som drack och sjöng att jag saknade lite det där förra livet, det där när man inte har några barn, inget hus som måste amorteras osv. Då när man bara hade sig själv och eventuellt den man man var tillsammans med, och en jäkla massa sprit!
Morgondagen fanns inte, inte just då, nu är nu och nu festar vi! Yey! Fick en liten sentimental sting kan man säga... 

Tills jag kom att tänka på Fifi. :-) 

Jag har ju världens goaste lilla tjej som ligger och sover där i huset bredvid, en som jag är mamma till, en som jag betyder allt för. En som sträcker upp sina små knubbiga armar till mig när hon är ledsen, för att jag är hennes trygghet. En som ler det bredaste och finaste leendet i världen när vi vaknar, för nu har vi hela härliga dagen framför oss! Det är fan stort. Det största!