Alltid när solen lyser och hela världen (min värld iaf) andas vår så får jag sån lust att städa. Att jag vill städa. Det är jag ju knappast ensam om, men denna gång kändes det så extra starkt och det bara måste ju vara för att jag varit som i typ koma de senaste månaderna och nu äntligen kan jag röra på mig. Som en ko på grönbete liksom - Jenny och hennes Cilit Bang i högsta hugg. 

Det är en sån skön känsla att man kan böja sig ner själv och torka upp den där fläcken på golvet utan att behöva ropa på Pat. Eller en sån enkel grej som att disken är klar och jag behöver en tallrik som ligger däri. Då kan jag själv plocka ur diskmaskinen, jag behöver inte sitta på arslet och glo på dåliga tv-serier och vänta på att karln ska komma hem (och då göra honom själaglad över alla mina önskemål jag samlat på mig under dagen för att jag inte klarat av de själv)! 
Så jag har gått i skytteltrafik här i dag mellan att sitta i soffan och amma och sen gå och städa o feja lite i nån bortglömd hörna. 

När jag dammsög så drog jag fram soffan från väggen och tänkte att jag skulle göra det riktigt grundligt. Plus att vi behöver få ut alla leksaker och nappar som har en förmåga att hamna under just soffan, sen får ungen syn på en napp och genast börjar gapa efter den såklart. Och såklart så kommer hon inte åt den själv utan vill att hennes mamma som har ömmande mjölkfyllda tuttar ska lägga sig på mage på golvet för att kravla sig fram till nappen. 
Ja, ni förstår ju själva, situationen var ohållbar. 
Så jag drar fram soffan och börjar dammsuga, och hittar en penna som jag inte känner igen. Alls. När fan hade vi en sån här penna hemma? Eh... Nä fan, jag vet inte. Hur länge har den då legat där? Fortsätter att dammsuga och råkar komma åt en tidning som fastnar i röret så att dammsugaren låter sådär ni vet. Tar loss den och ser att det är en "Vi i villa" tidning från november..! Från november! 

Fatta att vi inte har dammsugit ordentligt under soffan sen i november! 

Helt vansinnigt... Vi städar ju såklart under soffan varje gång vi dammsuger, men det blir mest några drag fram å tillbaka där man enkelt kommer åt. Nu tog jag ju alla lister och på sladdar och skit, ni vet. 
Ja fy fan, så snuskiga är vi. 

En annan sak som känns så mycket starkare än bara den vanliga detärvårochÄNTLIGENkanmanvarauteisolen-känslan är ju just det. Man kan vara ute i solen! Eller, JAG kan vara ute i solen, jag kan röra mig! Jag kan gå! Det gör inte ont! Jag hinner springa ifatt Fifi när hon busar iväg nånstans! Sån jävla skön känsla. Och det tar ju ner stressen ganska rejält eftersom när man hämtar henne från dagmamman så är hon ju inte direkt pigg på att gå in det första vi gör när vi kommer hem, hon vill ju va ute och leka.
Och nu kan jag det!
Jag behöver inte stressa in och tjata på henne att hålla sig i närheten eftersom att jag numera faktiskt klarar av att hålla kollen.
Jävligt skönt.
För henne med antar jag...