Förra helgen var vi på bröllop. Åååh det var så vackert... Jag fällde både en och flera tårar, trots att jag egentligen inte är någon nära vän till varken brud eller brudgum, det är Pat som är vän med brudgummen och jag hängde liksom på.

Man kommer ju osökt att tänka på sitt egna framtida bröllop vid såna tillställningar, det blir liksom bara så. Och det enda jag känner att jag har svårt för är hela den här guds grejen. Jag tror verkligen inte på gud och det gör inte Pat heller. En gammal arbetskollega till mig sa en gång att "religion - det är en snuttefilt för vuxna." och så känner jag med, så varför ska jag då gifta mig i kyrkan? Det är himla vackert och så, väldigt stämmningsfullt. Men när prällen börjar babbla på att man lovar inför gud att vara sin partner trogen, och att vårat äktenskap är ett löfte inför gud, då börjar det liksom att krypa i mig. Det är inte min melodi.
Dessutom kan jag känna att det vore lite skenheligt och respektlöst av oss mot de troende att gifta oss i kyrkan när vi inte tror på deras gud. Liksom "jag tycker allt är bara ren BS och att du egentligen är lite lurad, men jag använder gärna din kyrka ett tag!".

Dessutom har jag alltid (ja, sen jag träffade Pat alltså och ens började fundera på det här med äktenskap) velat gifta mig på Irland. I en gammal slottsruin... Eller alldeles vid havet, typ vid The cliffs of Moher, ett helt jävla underbart ställe! Problemet är att våran allemansrätt inte finns överallt, typ ingenstans förutom Norge väl?, så man får inte gifta sig var man vill inte, man måste be markägaren om lov först.





The Cliffs of Moher



Och en annan grej är att det blir i så fall svin-jävla-skit-dyrt. Men drömma kan man ju få göra... Och då skulle jag ha en klänning som ser ut nåt så här:




Det kan bli knepigt att få över alla till Irland bara, det kan ju komma att kosta en del. Hur många är beredda att pröjsa så mycket bara för att få gå på bröllop? Flygresa, hotell, mat... Å andra sidan så kanske man alltid har velat åka till Irland och ser det som en bra spark i röven.
Men det känns också angeläget att det ska vara på irland för just den anledningen; vi svenskar kan tycka att ekonomin är ansträngd ibland. Men det är verkligen ingenting mot vad irländarna kämpar mot just nu kan jag säga, hela landet är ju i gungning pga det ekonomiska läget som är just nu.

Jaa, men vi får se. Vi har pratat om bröllop såklart men har ingenting bestämt. Det är mera typ "jo men det skulle ju va kul! och praktiskt, om man tänker på det juridiska. och ballt att få heta O'Brien i efternamn. hahaha!"