Nån som vill ha två gigant-tuttar i ansiktet?
Ja jag skriver mycket om graviditeten just nu, men det är ungefär det som mitt liv innehåller just nu. Och jag börjar bli rätt så less på det nu, nu får han gärna komma faktiskt. I tisdags förra veckan så vaknade jag strax innan fyra tiden på morgonen och hade såna jäkla värkar. Det kändes verkligen att det här var nånting annat, nånting mycket mer än bara sammandragningar. Det strålade ner i ryggen, bak i rumpan och hela magen hade riktiga kramper. Så jag låg där flämtande i sängen och försökte känna efter om de kom och gick, om det var något mönster i värkarna.
När Pats klocka ringer vid 4.30 så bestämmer vi att han får antingen stanna hemma idag eller åka senare till jobbet, beroende på hur allt skulle utveckla sig, och efter några timmar så har jag regelbundna värkar på ca 5-6 minuter emellan. Så då börjar vi ju planera, kolla väskan så att allt är med, packa Fifis väska som hon ska ha till mormor o morfar utifall att, ringa och avboka mina två läkartider jag hade den morgonen, sms'a dagmamman om att Fifi inte kommer idag, ringa mamma och säga åt henne att hålla sig beredd ha mobilen med sig på jobbet idag ifall hon skulle behöva skjutsa in oss osv.
Vad tror ni händer?
Jomen visst, värkarna blir glesare och glesare och på eftermiddagen så är de helt borta. Meh va faaaaaan..! Snacka om antiklimax. Allt detta onda för ingenting. Och Pat såg ut som en ledsen liten unge som blivit ifråntagen sin julklapp ungefär.
Ända sen dess så har min mage varit konstant stenhård, jag har grymma menssmärtor så gott som hela tiden, det är nästan så att jag knappt märker det längre för det har blivit normalt.
Dagen innan var ju Måns o Jocke här och då hade vi pratat om att jag skulle vilja göra en gipsavgjutning av magen innan det är försent. Jag hade ju tänkt det med Fifi men vi flyttade ju hit några dagar innan hon kom så allting var väldigt upp o ner och det blev aldrig av. Hursomhelst, så då säger Måns att de har kvar såna där gipsbindor hemma hos dom som jag kunde få! Lycka (eftersom jag är väldig orörlig just nu och inte orkar ta mig till apoteket själv)!
Så den här dagen när jag hade känt att det kan vara farligt nära nu, så pratade jag med Bella och hon erbjuder sig att komma förbi med gipset till mig senare på dagen. Så nu har jag äntligen gjort en sån där gipsavgjutning! Det var riktigt skoj och den blev väldigt bra faktiskt. Förutom att man såg lite för bra vilka olika höjd mina bröstvårtor sitter på, haha. Det är ju nästan så att man blir lite yr och skelögd när man försöker kolla på rattarna. Men what the hell, det är ju så de ser ut så det är ju ingen större mening att hänga upp sig på såna grejer. De fyller ju sitt syfte ändå.
Nu ska jag bara köpa vanlig gips så att jag kan fila till kanterna lite och göra den stabilare så kan jag börja fnula på vad i helvete jag ska med den till egentligen. Vad gör man med en sån då? Kan man verkligen ha den på väggen så att alla ser?
Ett par vänner till oss har deras avgjutning på väggen, men den är liksom mycket nättare än min. Hon var antagligen inte lika höggravid som jag är när hon gjorde den, och hennes bröst är mer normala istället för mina monstertuttar som breder ut sig över halva magen. Tänk er Heidi Klum som gravid och så jämför ni det med en sån där lerfigur över moder jord (inte för att jag jämför mig med moder jord, bara själva figuren).
Plus att de har sådär dubbelt så högt i tak i deras vardagsrum än vad vi har så den hänger liksom inte i vägen. Den bara är där, alldeles vacker, högt uppe på väggen. Skulle vi ha min här i vårat vardagsrum så skulle det vara omöjligt att inte se den, den skulle liksom bara vara 'där', hela tiden.
Så vad säger ni, vad gör man av den? För jag gillar den ju ändå, missförstå mig rätt! Det är ju min kropp, mitt barn som ligger däri. Den är vacker.
Men vad gör man av den?
Ja nu har jag i alla fall äntligen gjort en och det kommer jag aldrig göra om igen. Inte bara för att det här blir sista barnet, utan även för att det gjorde så sjukt ont att få bort den sen! Och då hade jag ändå rakat bort alla fjun på magen (är det bara jag som ser ut som en persika över magen som gravid? Jag har inga bristningar och inget sånt där mörkt streck från naveln, men jisses vad luden jag är på magen!) och smörjt in mig grundligt med fet creme plus en massa olja. Men fy fan, det var tortyr att få bort den sen. Och satan så han sparkade och hade sig medan jag stod där röd och vit omvartannat i ansiktet och flämtade.
Så nu får han gärna komma! Gipsavgjutningen är klar och vi har passerat gränsen så att han blir född i fiskarnas tecken. ;-) Det blir skitbra det här!
När Pats klocka ringer vid 4.30 så bestämmer vi att han får antingen stanna hemma idag eller åka senare till jobbet, beroende på hur allt skulle utveckla sig, och efter några timmar så har jag regelbundna värkar på ca 5-6 minuter emellan. Så då börjar vi ju planera, kolla väskan så att allt är med, packa Fifis väska som hon ska ha till mormor o morfar utifall att, ringa och avboka mina två läkartider jag hade den morgonen, sms'a dagmamman om att Fifi inte kommer idag, ringa mamma och säga åt henne att hålla sig beredd ha mobilen med sig på jobbet idag ifall hon skulle behöva skjutsa in oss osv.
Vad tror ni händer?
Jomen visst, värkarna blir glesare och glesare och på eftermiddagen så är de helt borta. Meh va faaaaaan..! Snacka om antiklimax. Allt detta onda för ingenting. Och Pat såg ut som en ledsen liten unge som blivit ifråntagen sin julklapp ungefär.
Ända sen dess så har min mage varit konstant stenhård, jag har grymma menssmärtor så gott som hela tiden, det är nästan så att jag knappt märker det längre för det har blivit normalt.
Dagen innan var ju Måns o Jocke här och då hade vi pratat om att jag skulle vilja göra en gipsavgjutning av magen innan det är försent. Jag hade ju tänkt det med Fifi men vi flyttade ju hit några dagar innan hon kom så allting var väldigt upp o ner och det blev aldrig av. Hursomhelst, så då säger Måns att de har kvar såna där gipsbindor hemma hos dom som jag kunde få! Lycka (eftersom jag är väldig orörlig just nu och inte orkar ta mig till apoteket själv)!
Så den här dagen när jag hade känt att det kan vara farligt nära nu, så pratade jag med Bella och hon erbjuder sig att komma förbi med gipset till mig senare på dagen. Så nu har jag äntligen gjort en sån där gipsavgjutning! Det var riktigt skoj och den blev väldigt bra faktiskt. Förutom att man såg lite för bra vilka olika höjd mina bröstvårtor sitter på, haha. Det är ju nästan så att man blir lite yr och skelögd när man försöker kolla på rattarna. Men what the hell, det är ju så de ser ut så det är ju ingen större mening att hänga upp sig på såna grejer. De fyller ju sitt syfte ändå.
Nu ska jag bara köpa vanlig gips så att jag kan fila till kanterna lite och göra den stabilare så kan jag börja fnula på vad i helvete jag ska med den till egentligen. Vad gör man med en sån då? Kan man verkligen ha den på väggen så att alla ser?
Ett par vänner till oss har deras avgjutning på väggen, men den är liksom mycket nättare än min. Hon var antagligen inte lika höggravid som jag är när hon gjorde den, och hennes bröst är mer normala istället för mina monstertuttar som breder ut sig över halva magen. Tänk er Heidi Klum som gravid och så jämför ni det med en sån där lerfigur över moder jord (inte för att jag jämför mig med moder jord, bara själva figuren).
Plus att de har sådär dubbelt så högt i tak i deras vardagsrum än vad vi har så den hänger liksom inte i vägen. Den bara är där, alldeles vacker, högt uppe på väggen. Skulle vi ha min här i vårat vardagsrum så skulle det vara omöjligt att inte se den, den skulle liksom bara vara 'där', hela tiden.
Så vad säger ni, vad gör man av den? För jag gillar den ju ändå, missförstå mig rätt! Det är ju min kropp, mitt barn som ligger däri. Den är vacker.
Men vad gör man av den?
Ja nu har jag i alla fall äntligen gjort en och det kommer jag aldrig göra om igen. Inte bara för att det här blir sista barnet, utan även för att det gjorde så sjukt ont att få bort den sen! Och då hade jag ändå rakat bort alla fjun på magen (är det bara jag som ser ut som en persika över magen som gravid? Jag har inga bristningar och inget sånt där mörkt streck från naveln, men jisses vad luden jag är på magen!) och smörjt in mig grundligt med fet creme plus en massa olja. Men fy fan, det var tortyr att få bort den sen. Och satan så han sparkade och hade sig medan jag stod där röd och vit omvartannat i ansiktet och flämtade.
Så nu får han gärna komma! Gipsavgjutningen är klar och vi har passerat gränsen så att han blir född i fiskarnas tecken. ;-) Det blir skitbra det här!
Ordet är ditt
Postat av: Anna
Hahahah Jenny alltid lika kul att läsa din blogg. Sån härlig inlevelse att det e galet. Du borde nästan släppa en bok tycker jag. På tal om en sån där gipsavjutning vete fanken vart du/ni kan ha den. Kanske i sovrummet med några fina bilder på ultrljuden kanske i svartvitt. Det skulle nog va jätte fint. Har själv tänkt göra sånna fast med barnens händer o fötter. !000 kramar o sköt om dig med kulan o allt. Bebban kommer snart ska du se :o
Postat av: Petra
Tramsig liten skrutt som inte vill pluppa ut... du får ta ett deep talk med han =D Lider med dig kommer ihåg när jag väntade Ozkar och den rackarn skulle vänta ända till den beräknade bf dagen :/ Kändes som man hade hans fötter ända upp i halsen typ!
Kram P
Trackback
