Dat är fan på tiden alltså.



Vi satt här hemma igår och planerade lite löst för att åka till Irland i sommar. Det vore ju kul nu när vi snart får ett till litet knyte att 'visa upp', och Pats syskon har ännu inte träffat Fiona. Plus att det var faktiskt 3½ år sen vi var där sist. Helt galet, jag hade fan aldrig stått ut med att inte få åka hem till familjen på så länge om jag bodde i ett annat land. Eller bara det att andas den luften man är uppvuxen med, insupa atmosfären...







Egentligen har vi väl inte råd att åka dit men vi båda känner att vi måste ta oss råd, vi får snåla in på annat. Så igår kollade vi upp flygbiljetter och hittade en riktigt bra deal. Idag kollade Pat med sin chef så att allt var grönt med hans semester och så, ringde mig och bad mig boka biljetterna på stört. 

Så när jag ska göra det så står det att jag ska fylla i barnens namn och födelsedatum. Ja på Fifi är det ju inga problem såklart, men hur fan ska jag kunna fylla i åt någon som inte ens är född än? Vi vet ju inte ens helt 100 att det verkligen är en kille som gömmer sig därinne, vi kanske får en till dotter? Och datumet, hur ska man kunna sia om det? Ultraljudet sa den 18'e mars men mina läkare säger betydligt tidigare än så. 
Ja, så det blev ingen bokning helt enkelt. Vi får snällt vänta tills vårat barn är fött. Och det känns ärligt talat lite surt, för det kommer bara därför att bli några tusenlappar dyrare. 

Plus att vi kollar upp om vi kan boka ett hotellrum under tiden vi är där eftersom det inte är så många som har plats för fyra extra personer hux flux bara sådär i tio dagar. Och också dels för att det fortfarande är vanligt att man röker inomhus på Irland, och det känns ju sådär när man har två små godluktande barn med sig. Men vi får se! 









Är det nånting jag har svårt för så är det att vara själv. Eller egentligen inte, jag måste få va själv ibland, men jag vill liksom välja det själv. Jag avskyr när jag bara blir själv för att nån plan man hade inte gick, eller att ingen är hemma och vill umgås lite, eller som nu ikväll när Pat repar med bandet och jag inte har nåt inplanerat. 

När jag kom på det tidigare idag att 'helvete, va fan ska JAG göra då?!' så vart jag sådär rastlös och på lite dåligt humör. Och gärna lite småsur på Pat också för att han sticker iväg sådär. 
Urlöjligt, jag vet. Inte desto mindre sant för det. 

Men så kom jag på att jag snart skulle hämta Fifi från dagmamman. Att jag skulle hämta mitt fina älskade lilla barn. Mitt barn. Mitt barn. Och genast började jag planera för att ha en myskväll hemma istället, bara hon och jag. 
Så nu ikväll har vi delat på en semla vilken hon åt med andakt, hon slickade upp varenda smula och satt och gjorde "mmmmmmmmm"-ljud mest hela tiden, hahaha. 
Sen läste vi några böcker, lekte titt-ut under täcket och målade med kritor innan det blev dags för middag och sen pyamas för att krypa ner i sängen. Och det blev en sån skön kväll! Jag och min dotter och en massa kvalitetstid, jag är så fascinerad av henne och de framsteg som hon hela tiden gör. 

Hon verkar ju förstå precis allting man säger vilket ibland verkar nästan lite spooky. Man frågar;
Jag: Har du bajsat Fifi?
Hon: Om hon har det så tar hon sig på rumpan och går och ställer sig utanför badrumsdörren.

Jag: Är du hungrig?
Hon: går då fram till det hon är hungrig på, om det är äpple så ställer hon sig vid bänken där äpplena brukar ligga, eller så går hon fram till nappflaskorna, eller tar fram bestick - beroende på vad hon vill ha. För tar man fram nåt annat än det hon vill ha så skakar hon på huvudet. 
Likadant med allting, om hon är trött eller busig eller vill gå ut eller vad det än är. Hon har ju mer eller mindre gjort såhär i några månader nu och hon är inte ens 1½ år ännu. 

Jill, dagmamman, frågade mig härom dagen ifall jag hade sett någon knopp bland Fifis kläder eftersom att den lilla fröken hade lyckats skruva loss en av knopparna på Jills byrå. I morse fick jag berättat för mig att hon hade frågat Fifi att "vad har du gjort av knoppen Fifi?". Då tittar hon en stund på Jill och går sen ut i hallen och fram till byrån och drar fram en låda, och det är inte bara typ fyra lådor, det är ett gäng att välja mellan - och där ligger knoppen. Hahahaha... Min lilla smarta tjej! ;-)





Hon är inte bara smart, hon är musikalisk också! :-D

Ordet är ditt

Ordet är ditt:

Du heter?
Vill du att jag kommer ihåg dig?

E-postadress: (bara jag som ser den!)

Har du en blogg?

Vad har du på hjärtat då?

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...