Jag sitter här och kan knappt hålla uppe ögonen. Jag riktigt tvingar mig själv att hålla mig vaken så att jag kan somna i bra tid ikväll istället. I går kväll låg jag vaken hur länge som helst och bara grubblade och grubblade. Jag har en kompis (före detta kompis?) som satt mig i en jävligt knivig situation och jag börjar att tröttna på det känner jag, det får vara slut på det nu. Men jag vet inte hur, och det är det som jag ligger och grubblar på.
Hur jag än väljer att sätta stopp för det här så kommer det bli jobbigt. Fruktansvärt jobbigt.

Så när jag vaknade i morse var jag inte på mitt bästa humör och ville egentligen bara gå och lägga mig igen, efter att jag lämnat av Fifi hos dagmamman. Klockan var åtta på morgonen och jag tittade ut och såg att solen började skina, det verkade som att det skulle bli en fin dag.
Så jag ringde pappa istället och frågar ifall vi inte kan åka ut med båten idag, kanske fiska lite? Deras båt har bråkat hela sommaren och gångerna de har varit ute på havet i år kan man räkna på ena handen, så efter att pappa sömndrucket äntligen fattat vad det var jag pratade om så blev han glad och började genast att göra iordning matsäck till oss.

Sagt och gjort, så vid 9.30 var vi ute på vattnet.

Och vilken dag det blev! Helt underbar.

Vi fick inte en endaste liten firre, inte ens ett napp. Men vad gör det när solen skiner, man har kaffe och smörgås, en liten gosbubbla att sniffa på och man sitter och guppar i en båt?

Det blåste rätt rejält ibland även om det inte syns på bilderna, jag tror de varnade för 12 meter per sekund men jag vet inte om det stämmer. Fast jag och pappa har varit ute i betydligt hårdare väder än så, så det hade inte gjort oss så mycket. En gång när vi var på väg ut för att kolla på ett jobb han skulle göra på en ö så mötte vi en taxibåt i hamnen. Gubben sa att vi var galna, att han skulle aldrig ge sig ut i ett sånt väder. Haha... Men det är en annan historia.


Corey bara älskade hela resan, han var superlycklig mest hela tiden. Hade massor med nya intryck att ta in och han växlade mellan att gapskratta till att le med stora ögon. Till och med när han blev trött och det var sovdags så log han! Han var så glad och nyfiken på allting att det vart lite svårt att få honom att somna, han ville bara kolla in allt hela tiden. Men det kan man ju förstå, vad häftigt och stort allting måste varit för honom.