De senaste två veckorna kan man sammanfatta med orden; målarfärg, kaos och kläder. Nu äntligen är även barnens rum klart och det här är andra natten Fifi sover därinne, Corey sover fortfarande inne hos oss eftersom han får nappflaska på natten. Men ändå, våran säng är tillbaka! Jippieee! Nu kanske man kan börja sakna och längta efter att hon ska komma intrippandes mitt i natten igen och inte behöva slåss för att få plats med armen.

Visst, att sova bredvid en snosandes tvååring som sover med utslagna armar och ben, där man kan pussa på den halvöppna munnen hur mycket man vill utan att få en välplacerad näve i ansiktet, det är helt vansinnigt mysigt. Det allra finaste faktiskt.
Men - och det är ett jävligt stort men - det är ju samtidigt som att sova med en propeller i ryggen. Hon tar spjärn mot min rygg och rumpa (fan alltid MIN rygg och rumpa, aldrig mot Pat..!) med sina fötter och liksom "går" uppåt så att hon hamnar med huvudet neråt. I sömnen alltså. Och det är så sjukt irriterande.

Lägg då till en liten spädis som vaknar och vill ha mat mitt i natten, och att vi har målat och slipat till in på småtimmarna. Vi har gått som två zoombies här hemma.

Men nu så!

Nu är det då äntligen klart. Eller ja, det ska upp taklister, golvlister och fönsterfoder i bägge rummen. Taklister behöver vi köpa nya eftersom de förra som satt uppe var vanliga fula golvlister, vi vill ha såna där som är lite sneda, du vet. Vi behöver också köpa fönsterfoder eftersom det inte finns ett enda i hela huset. Skitskumt ser det ut, ser liksom ofärdigt ut.

Sen är det lite småfix som att trixa var olika garderober ska stå, våran gamla byrå, köpa nya skåp som ska stå bredvid våran säng, osv. Men det känns som petitesser faktiskt. Det blir klart när det blir, just nu ska vi bara ta det lugnt.

Ja, just nu ska vi bara ta det lugnt innan det är dags att ta tag i Elora och Rileys rum.