Det är en sån jäkla tantvarning på mig nu va, lyssna här. 

Du vet en sån där samling människor (läs; tanter) man brukar se på lite större offentliga gräsmattor lite här och var på sommaren som står och gympar/yogar/dansar tillsammans i grupp? Jag var med på en sån i förra veckan. 
Det var zumba-dans nere på en stor strand här i närheten och jag nappade direkt när Bella ringde och frågade ifall jag ville med. 
Jag trodde aldrig i mitt liv att jag nånsin skulle göra nåt sånt, ska jag va ärlig har jag alltid lite i smyg sådär fnyst åt de som frivilligt ställer sig och gör bort sig (jo, det är faktiskt pinsamt skämmigt) sådär offentligt i grupp. Liksom håll er till lokalerna istället, varför måste ni ut hit till gräsmattan för där alla kan se er? 

Men så har jag, ända sen jag hörde talas om Zumba, velat prova det som träningsform. Jag avskyr att träna i alla dess former, jogga ska vi inte ens prata om... Men Zumba verkade så himla kul, lätt och... effektivt!
Så jag tog mitt förnuft till fånga och vågade se anledningen till att jag alltid fnyst åt tanterna på gräsmattan - jag själv skulle aldrig våga ställa mig där.
Herregud, tänk om jag gör bort mig alldeles! Tänk om nån man känner ser en? Så jag bestämde mig för att inte skämmas. Kopplade bort det helt, och det gick helt över förväntan. Det var kanske de fem första sekunderna som jag tyckte var pinsamt, men sen sket jag i det och bara tyckte hela grejen var skitkul! Ja det var faktiskt verkligen kul och betydligt svårare än jag hade trott. 




Och efter ungefär halva tiden (30 min gissar jag?) så börjar jag känna av alla år av rökning, lungorna gör rent ut sagt skitont. Benen börjar skaka av mjölksyra och jag orkar inte koncentrera mig mer på att lära mig hur stegen går. Dessutom var det ju lite drygt tre månader sen jag födde barn och det märks kan jag tala om. Jag skulle väl kanske inte tagit ut de där allra bredaste stegen...
Då känner jag också helt plötsligt att jag börjar bli medveten om omgivningen och börjar tycka det blir lite sådär jobbigt pinsamt. Så jag tar en paus. Och det får man ju göra! 
Jag hade faktiskt tänkt att inte dansa mer, men så va fan liksom. Kom igen Jenny! Lite till pallar du! Så jag kämpade på lite till och det är jag glad över. 

Men jösses vilken risig kondition jag har, jag måste verkligen göra nånting åt det. Jag ska gå nästa gång också har jag bestämt. Se ifall jag kanske hänger med lite bättre i stegen denna gång.