Asså det finns en grej jag stör mig lite på. Eller okej, jag stör mig jävligt mycket på den faktiskt. Jag tycker att det är ett sånt uppenbart fel att jag har svårt att förstå hur man kan missa det. Jag gör en del fel jag med, absolut, och jag vill inte vara nån skitnödig språkpolis liksom. Jag är tex ett stort fan av kommatecken och kan ibland använda dom lite för mycket, och jag börjar ibland meningar med och. Och så skriver jag oftast dom istället för dem.
Men de felen gör ju inte att det blir svårare att läsa vad jag skriver, de gör det ju inte svårare att förstå vad jag menar. Jag skriver helt enkelt så som jag pratar, det är skönast så. Ja, om jag inte ska skriva något mer formellt som en ansökan eller liknande, då skärper jag ju såklart till mig.

Men det här är så sjukt irriterande att den går en lätt liten rysning längs ryggen varje gång jag ser det, och det är förvånande ofta. Speciellt på Facebook, när folk kommenterar någons foto eller så.

På en söt katt... Eller en liten bebis, som är väldans söt.

Och istället för att skriva typ Å vad söt den är! eller bara söööööööt så skriver man söttttt.

Prova att säga det högt för dig själv; sötttttt

Funkar det? Låter det pluttinuttigt (som jag antar att det ska tolkas) att liksom stamma fram en massa t:n? Det går ju fan inte, det skulle bli sött-t-t-t-t-t-t. Tänk dig att du går fram till en liten mini-kisse, alldeles varm och snosig där den ligger och diar. Så kommer du fram och ba "Åååå.. En sån liten katt, vad sööt-t-t-t-t-t-t-t-t-t-t". Hmmm.
Och det gäller ju då såklart för alla hårda konsonanter;

Åh jag är så sjukkkkkkkk
Trötttttttt idaggggg

Säg det högt det du tänkt skriva. Kan man inte uttala det så är det antagligen fel även i skrift.


Helvete vad jag stör mig på sånt.