Corey - vårt hjärt(e)barn - 3

Häromdagen så var vi på ultraljud igen för Coreys hjärta. Det var mer än två månader sen vi var där sist så jag hade hunnit bli lite orolig faktiskt. Även fast jag vet att det ju inte är någon sjukdom han har, hans hjärta är lika starkt som ditt eller mitt (om inte starkare, eftersom det är nytt?), han har ju "bara" några hål där, så blir jag ändå orolig. Speciellt när det dröjer sådär innan nästa koll.

Så jag ringde upp sjukhuset och frågade var våran kallelse var och det visade sig att våran läkare hade legat sjuk i två veckor, men planerade att komma tillbaka veckan efter.
Så efter att hon gått igenom vilka som stod i kö för en tid så fick vi en klockan nio på morgonen. Jag ska ju lämna Fifi hos dagmamman vid den tiden, men hon var schysst och lät mig lämna tidigare så att jag skulle hinna med god marginal för morgonköerna in till stan.

Som den lilla gladfis som han är min lilla son så charmade han precis alla vi mötte. Varenda en som tittade ner i babyskyddet som jag bar honom i, fick sig det bredaste leendet som tack, och till och med undersökningen gick som en dans.
Jag trodde det skulle bli en mindre kamp att hålla honom kvar på rygg eftersom allt han gör nuförtiden är att ligga på magen så att han kan se bättre vad som händer runt omkring honom. Han kan inte sitta så bra ännu, så att ligga på magen är hans favoritposition. Men undersökningen gick hur bra som helst, han låg och spanade in doktorn och skrattade högt varje gång hon tittade på honom. Hahaha, han är så jäkla skön!

Så när hon håller på med den där ultraljudsmanicken som vanligt över hans bröst så säger hon de vackraste orden...

"Ja men här har det ju hänt något ser jag.. Det här ser bra ut! Om bara den där flärpen ville fastna och växa fast, den har nog blivit lite större tycker jag nog.. Då kanske det bara räcker med att vi går upp via ljumsken och täpper till det översta hålet sen, när han är omkring året."

Så det ser ljust ut! Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att vi slipper en operation, att det räcker med att de går upp med en sond via ett blodkärl i ljumsken och täpper till hålet som sitter i förmaksskiljeväggen. Åh det vore ju så underbart!

En klok sak hon sa var att, en positiv sak med det här hjärtfelet är ju att det är en självhämmande "åkomma". Man behöver inte vara rädd för att hjärtat ska stanna eller nåt sånt, utan han reglerar det själv. Om han känner att han inte orkar så slutar han helt enkelt, han blir andfådd. Och det är faktiskt skönt att tänka på, man kan va alldeles som vanligt med honom och busa runt och så. Skönt tycker jag...




En mysig bilresa hem från sjukhuset...
Det tar på krafterna att vara sådär charmerande mot alla!





Ordet är ditt
Postat av: ENDENISE - Mamma till 2 i December

sv: Tack så mycket för tipset! Ska kika in den så fort benen tillåter. Vi väntar lite med mallarna, men säger till ifall det är lönt att leta upp dom :) tack gulle!

2011-10-18 @ 14:29:58
URL: http://endenise.se
Postat av: Karin

Fy va kall du var på lady dahmers blogg. Kommentera att katten var fet när hon precis har fått ta bort den. Har du ingen empati?

2011-10-20 @ 01:05:53
Postat av: Bilancia

svar Karin Tycker du? Då tycker jag att det är bra mycket mer elakt att föda katten så pass att den blir så fet att den dör av en stroke. Men det är ju jag det.

2011-10-20 @ 16:38:15

Ordet är ditt:

Du heter?
Vill du att jag kommer ihåg dig?

E-postadress: (bara jag som ser den!)

Har du en blogg?

Vad har du på hjärtat då?

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...