Skogsmullar är vi allihopa

Jag har längtat efter skogen hela sommaren! Förra hösten så var jag ju gravid, visserligen inte så långt gången men jag fick problem med bäckenet och ischas (stavning?) tidigt och Pat var orolig, så det vart inga större utsvävningar. Och den här sommaren gick så himla fort plus att Corey har varit lite för liten för att släpas runt över stenar och under grenar.

Men så när man är ute och kör så har det blivit lite mer vanligt med parkerade bilar längs vägkanten för varje dag som går, precis som det brukar när svampsäsongen sätter igång. Pat har spelning nu ikväll och i morgon, så jag frågade mamma och pappa ifall vi inte kunde gå ut och plocka svamp tillsammans? Det är lite knepigt att gå själv med en tvååring och en 6 månaders, för att inte säga helt omöjligt. Dessutom är det ju mycket roligare om man är fler, och Fifi avgudar sina morföräldrar.

De nappade direkt på idén och vi gick ut i skogen här nära oss. Ja, vi bor ju på landet så det är inte direkt nån utmaning att hitta en skog som är nära. Jag bar Corey i babybjörn-selet och Fifi gick faktiskt själv så gott som hela tiden. Hon var superduktig, gnällde nästan ingenting under de drygt två timmar vi var ute i skogen. Och då gick vi ändå i högt gräs, upp och ner för berg, över stenar och nedfallna träd och in i snåret i "trollskogen".

Åååh jag bara älskar lukten av svamp och mossa när man går där i skogen, det är så himla friskt. Men jag är ju helt hopplös, för varje gång jag är i en skog så mår jag så himla bra och undrar varför jag inte gör det här lite oftare. Så nu tänker jag säga det igen; Varför är jag inte i skogen lite oftare? Det är verkligen som en rensning av själen... Klyschigt, jag vet. Men det är så.

Vi hittade ganska mycket svamp faktiskt. Mest Carl Johan svamp men även kantareller, de där härligt gula. Trattkantareller heter de väl? Fifi tyckte inte att de var någon hit så hon plockade bort de sen ur maten när vi åt middag, men det är faktiskt det enda jag nånsin sett att hon inte tycker om så jag förlåter henne för det! Det fanns en hel del flugsvamp också, skogens vackraste svamp enligt mig. Det är tur att man inte kan äta de för de är så vackra att de borde få stå kvar där de står.



Ordet är ditt

Ordet är ditt:

Du heter?
Vill du att jag kommer ihåg dig?

E-postadress: (bara jag som ser den!)

Har du en blogg?

Vad har du på hjärtat då?

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...