Jag minns när jag gick på min första 20-års fest. Jag minns inte vem det var som fyllde år men jag kommer ihåg att jag kände mig otroligt vuxen och nästan lite gammal. Det var liksom nu, nu äntligen som man var över den där gränsen och det kändes jäkligt skönt. Nu börjar livet! Tjo! Fast ska jag vara ärlig så handlade festerna på den tiden mest om att bli så fulla som möjligt. Väldigt konstruktivt...
Min egna 20-års fest dröjde ju såklart ett tag till, jag fyller år sent på året. Tja om en vecka faktiskt, det hade jag ju glömt!

Igår var vi på 40-års skiva. En väldigt spontan sådan och som tur var så ville mamma och pappa vara barnvakter ett tag så att vi kunde få komma iväg. Det vart en riktigt rolig kväll! Mycket minglande, alkohol och musik. Och prat. Prat, prat och diskussioner. Fast alltså roliga diskussioner, såna kvällar gillar jag. Och så gillar jag den avspända stämmningen som blir när man är bland en massa kompisar som man känt länge, ingen som behöver göra sig till eller låtsas vara artig och intresserad.

Sen kan jag också tycka att det är rätt fantastiskt att man fortfarande efter så många år som vi känt varandra, har nånting att säga varann. Vi är ju ett gäng som hängt sen tidiga tonåren och nu bor alla i hus och alla utom en har två barn eller fler. Men det är fortfarande lika kul att träffas, om inte roligare nu faktiskt.


Jag och Pat hade lovat mamma o pappa att vi skulle komma och hämta barnen runt tolvtiden och det höll vi ju faktiskt ganska så bra ändå, vi hade så kul att vi glömde bort tiden litegrand. Ett bra tecken tycker jag.

En dag när morfarn följde med och överraskade
Fifi med att vara den som hämtade hos dagmamman. Lycka!

Corey äter ju mer och mer mat nu, sån där färdigtuggad mat som är mer som en smet liksom. Han äter gröt på morgonen och mat vid lunchtid och däremellan får han fortfarande ersättning.
Det som är så konstigt är att han verkligen inte vill äta nånting, alltså "smet" eller gröt, lite senare på dagen det är bara nappflaska som gäller då. Som lunch går det jättebra och han äter då som en mindre häst, men vid frukost knorrar han en hel del när skeden kommer och vid middagsbordet funkar det inte alls. Han blir helt otröstlig.

Visst är det konstigt? Vad kommer det sig? Det kan ju inte vara att han inte tycker om det eller så för det går jättebra som sagt till lunch.
Jag kan inte minnas att Fiona var likadan... Hon åt precis vadsomhelst närsomhelst. Och gör fortfarande.

Å andra sidan gör det ju faktiskt ingenting, så länge som han växer och mår bra. Och det gör han ju! Världens gladaste lilla skitunge är han! Vaknar alltid med det största leendet, alltid. Så himla fin...