Nä det har inte blivit mycket måla av den här helgen. Eller inte idag i alla fall, vi har ju söndag kvar också men där försvinner några timmar mitt på dagen när Pat åker för att lämna Elora och Riley till deras mamma.

Men det som har blivit idag är så mycket bättre - vi har varit i skogen! Åh som jag älskar att vara i skogen... Vi gick mycket längre än vi brukar gå och upptäckte en massa nya härliga ställen. Våran skog är så himla vacker och spännande för den ändrar skepnad hela tiden, ibland är det ängar och björkskog.

Sen kommer man till ett parti med en massa berg. Sen helt plötsligt blir det värsta sagoskogen, man kan nästan se trollen där inne, för att förvandlas till en supertät barrskog. Ni vet en sån där barrskog där det från marken bara är en massa bruna kala pinnar som sticker fram, upp till ungefär två meter där de gröna barrgrenarna börjar.
Sen kommer man till en liten bäck och lövskog igen... Ja så där håller det på typ hela tiden. Skogen är riktigt läcker.

Men idag när vi var på vägen hemåt så upptäckte vi en skithäftig stig. Den gick igenom en sån där tät barrskog som jag beskrev nyss, men det som var så speciellt var att stigen var helt spikrak och jättelång. Vi gick och gick och gick i en evighet kändes det som. När man tittade rakt fram så såg man inte när den skulle ta slut, det var som att gå i en sagobok - t.o.m. ungarna sa det, att det såg ut som i en Harry Potter film.
För skogen som stigen gick igenom var i ärlighetens namn liiite läskig, lite spöklik sådär. Men vi hade Fifis aldrig sinande pladder som höll oss i verkligheten, haha. "Mamma, va e de? Va e de? Svamp! Oj, Titta, svamp! Pappa, va e de?"

Nu sover alla ungarna gott och det var inte direkt nån kamp för att få de i säng. Jag skulle gissa på att de somnade mer eller mindre i fallet. Eftersom det inte vart nån målning alls idag så får det bli desto mer i morgon.

/Skogsmulle